Jag fattar inte varför

Postat den 2009-01-25 av Kraka

Nu har jag jobbat en sådan där hemsk helg igen med två trettontimmarspass två dagar i rad. Visst är tretton timmar utan rast väldigt långa pass, men jag förstår ändå inte varför jag får så ont i hela kroppen av dem. Jag borde vara trött i huvudet, vilja sova. Det vore helt rimligt. Men att det värker i armar och ben på det här sättet är helt obegripligt. Efter helgen för två veckor sedan tog det fyra dagar innan jag kunde gå över golvet eller lyfta en kaffekopp utan att det gjorde så ont att jag behövde värktabletter. Så här ont fick jag inte ens efter den fyra dagar långa Polcirkelmarschen – om man bortser från att det gjorde ont i mina såriga lilltår. Men det var lokal smärta och fullkomligt logiskt. Det här är så obegripligt och besvärligt. Jag har inte tid med sånt här trams just nu!

Det här inlägget postades i Länkat från Krakas halvsekelblogg. Bokmärk permalänken.

8 svar på Jag fattar inte varför

Snorkfröken. skriver:

2009-01-26 kl. 00:12

Men hallå, just så kändes det för mig nu i veckan när jag jobbade!
Det är tydligen nåt slags virus som går just nu fick jag höra senare.
Jag trodde att jag hade fått fibromyalgi eller nåt (nu är jag bra igen)

Svara
Borthy skriver:

2009-01-26 kl. 02:28

Skit i det där stället snart ock kom till baka till oss! Du mår inte bra där! Ps. jag har inte smakat rulltårtan…

Svara
Singelpappan skriver:

2009-01-26 kl. 02:46

Du måste ta hand om dig… 🙂

Kram

Svara
Kraka skriver:

2009-01-26 kl. 05:38

Snorkfröken: Jag som trodde det berodde på att jag är så spänd och går och retar mig på att det aldrig finns tid för mig att göra mitt arbete på arbetstid. Retar mig också på det slöseri det är att en iva- och ansestesisjuksköterska ska byta blöjor och torka golv hela tiden.

Borthy: Det är väl knappast läge för det just nu när KS sparar?! Man säger upp, inte anställer, syrror just nu.

Singelpappa: Ja, jag vet… Men när ska jag hinna det?

Svara
Fröken Dr skriver:

2009-01-26 kl. 13:17

Det låter inte bra 🙁 Och inte har jag något gott råd att ge. Bara omtanke.
*kram* på dig, Kraka!

Svara
Lilla Lobelia skriver:

2009-01-26 kl. 21:38

Det här känner jag igen. Det var så min kropp talade om för mig att den inte orkade mer, något hjärnan försökt säga i flera månader men utan att få fram budskapet. Var inte lika lomhörd som jag var!! Jättekramen till dig.

Svara
Snorkfröken. skriver:

2009-01-27 kl. 00:21

Förlåt om jag är lite ovetandes här nu men av det jag uppfattat så har du ansvar för en pojke med resp?
Måste det vara en iva-syrra till det? Det finns ju även uskor som kan sånt?
Jag förmodar att du ändå valt jobbet för att det kanske är mer givande och friare än att jobba på en avd?
Det är hursomhelst jättejobbigt när man känner att man inte uppskattas på sitt arbete eller blir överhopad med uppgifter som man egentligen inte har tid eller betalt för.
Hoppas det löser sig innan du kraschar in i bergväggen 🙁

Svara
Kraka skriver:

2009-01-27 kl. 04:52

Nej, det behöver inte vara en sjuksköterska där hela tiden. Det är jag ju inte heller. Men jag har ansvar hela tiden för diverse saker som jag aldrig ges tid att sköta.
Jag har inget emot att torka golv och städa toaletter. Men jag blir irriterad när jag måste göra det i så stor utsträcknig att mitt ansvarsområde måste fixas på min fritid.

Svara