Varför är dom så rädda? Tankar om datorer, musik, nedladdning och pirater

Det är svårt att förstå varför musikbranschen är så rädd för nedladdarna. Musik måste alltid upptäckas och det är säkert få människor som köper skivor utan att veta vad de innehåller.

Minns hur det var när jag var barn. Radio Nord kom med sina piratsändningar, ja, redan på den tiden pratade man om pirater när ny teknik utvecklades och människor började se sig om utanför det etablerade och upphovsskyddade.

Visserligen lyckades man tysta Radio Nord, men folk nöjde sig inte med det utan krävde att Sveriges Radio inrättade en kanal för den musik folk ville ha – P3. Alla jag kände, deras storasyskon och föräldrar ”laddade ner” musik.

Ja, ja… det hette inte ”ladda ner” på den tiden. Man bandade på rullbandspelare och diskussionen var vilken bandspelare man skulle ha för att få bästa ljud. Vet ni, det går fortfarande att lyssna på dessa band med bra ljudkvalitet! På den tiden gjordes saker för att hålla länge. Problemet är väl snarast att få tag på en rullbandspelare, men det finns ju en och annan trots allt. Kassettband håller inte alls den kvaliten om ni frågar mig.

Det här var på 60- och 70-talet och den moderna datatekniken var inte mer än i sin absoluta linda. Det skulle dröja minst ett decenium ytterligare tills ”vanligt folk” ens tänkte tanken att man skulle ha en egen dator. Den teknik som finns idag kunde ingen av oss, som inte jobbar med datorer och är extra insatta, ens fantisera om. Fortfarande på 90-talet blev jag både aggressiv och mångordig om man pratade om att införa datorer i vården. Jag skulle aldrig någonsin skriva en endaste journalanteckning på en dator. Jag skulle aldrig äga en dator och jag ville helst inte ens att datorer skulle finnas på samma plats som jag.

Jag kan fortfarande minnas hur jag med tvång gick de 20 timmar data som ingick i min intensivvårdsutbildning. Det var 1988 eller 1989. Sedan rörde jag inte en dator på flera år!

De dröjde ända till senare delen av 1990-talet innan jag lät mig visas hur man kunde söka på Alta Vista. Jag vet precis vem som visade mig, en arbetskamrat på Huddinge anestesin, och jag blev lite nyfiken på ”det där med datorer”. Men inte förrän sent 90-tal började jag intressera mig för annat än att använda datorer som fiffiga skrivmaskiner, till ordbehandling alltså. Jag tycker fortfarande att ordet ordbehandling är aningen löjligt och jag brukar inte använda det till vardags. Jag använder helt enkelt datorn som skrivmaskin.

Det var precis i början på 2000-talet som jag fick upp ögonen för vad datorer kan betyda för just mig. Det var också då som tekniken verkligen började ta fart och bli var mans/kvinnas egendom.

Sedan några år tillbaka går jag ingenstans utan att vara säker på att ha tillgång till en dator. Jag äger tre laptopar och har ofta med mig en dator. På datorn komunicerar jag med mina vänner, läser nyheter, lyssnar på musik och ser film. Det är på datorn jag hittar vilka böcker jag vill läsa, vilka filmer jag vill se och det är också på datorn jag hittar ny musik jag knappast skulle kommit i kontakt med annars. Ni får ju tänka på att jag är 50+ och knappast skulle snava över varken Fattaru* eller The Script* (som jag just nu lyssnar på) i min vanliga vardag. Det är få av dem jag känner som äger lika mycket skivor och film som jag gör. Detta inte trots att, utan just för att, jag är storkonsument av musik på nätet. Det finns flera medieundersökningar som bevisar att det just är vi som konsumerar musik och film på nätet som också köper film och musik.

Jag vill skicka en hälsning till grabbarna i Pirat Bay och önska er lycka till i den kommande rättegången som startar på måndag! Några av er känner jag personligen, några av er har jag bara hört talas om. Stå på er! Ni har den nya tekniken i er hand och man kan inte bromsa en utveckling, synd bara att det lagts på er att bevisa det. Det är ni som har framtiden! Lycka till!

*Fattaru och The Script kan avnjutas på min Spotify-länk Krakas bloggmusik. Förresten så försöker musikindustrin stoppa Spotify och få den förbjuden. Spotify är inte ens nedladdning utan lyssnande genom så kallad streaming. Spotify kan antingen lyssnas på som en gratistjänst och är då reklamfinansierad. Vill man slippa reklamen betalar man en månadsavgift. Vinner musikindustrin den kampen kommer det i förlängningen att bli olagligt att lyssna på radio! Ja, ni hör ju själva hur absurt det är.