Carpe diem är ett känt och populärt uttryck – Fånga dagen. Uttrycket härstammar från den romerske poeten Horatius, som levde under seklet före Kristus. Carpe diem quam minimum credula postero – Fånga dagen, lita ej på morgondagen skrev han.
Även om uttrycket i modern tid fått lite av betydelsen att man ska njuta av dagen så tror jag att en mer rätt tolkning är: Skjut inte upp till imorgon vad du kan göra idag. Ur det perspektivet tillhör jag dem som har väldigt svårt att fånga dagen, väldigt svårt för att inte prioritera det som känns roligt och meningsfullt framför städning, disk och plikter.
Jag går mycket hellre ut i skogen, sätter mig med en bok eller tar en pratstund över en kopp kaffe med en vän än jag skurar och fejar.
Den som läst mina tidigare bloggar vet att yin och yang tillhör det jag ofta skriver om, balansen i livet. För mig är det en ständig fight mellan dagen som ska fångas och det som fångar mig. Vi får se till kvällen hur balansen blev mellan plikter och glädjeämnen – mellan yin och yang.
Jag har alltid tänkt att ”Carpe diem” känns så positivt och bejakande, medan ”Skjut inte upp…” låter så präktigt och pekpinneaktigt. Nu inser jag att man skulle kunna tolka de båda uttrycken på i princip samma sätt. Kul att få nytt perspektiv på begreppen.
Det är nog balansen mellan plikter och nöjen som är det viktiga. Vi människor behöver båda delarna för ett komplett liv.
Jag fixade en del saker som behövde göras, men tillät mig också att njuta av Liza Marklunds senaste bok. Jag behövde en del vila eftersom jag skulle jobba på natten.
Vissa av oss har lätt för att låta oss fångas av plikter och det är heller inte bra tror jag. Själv är jag väldigt duktig på att prioritera mig själv och mina egna behov. Kanske är det just därför jag orkar med en många gånger stressig och tuff vardag.
Tack för din kommentar! Kram!
Pingback: Krakas blogg » Blog Archive » Morgontankar en vanlig torsdag