Kortare väg men lång nog ändå – Sjätte dagen i Franska Guyana

Vaknade vid 7-tiden efter en god natts sömn. Börjar få ordning på dygnsrytmen här. Gjorde varsin kopp kaffe och tittade sedan på en Beck på tv4play. Jag behöver mina långmorgnar här likaväl som hemma.

Sedan gick vi ut. Idag, söndag, provade vi en väg vi inte gått tidigare. Den visade sig vara en kortare väg till stadskärnan.

Bebyggelsen är väldigt blandad. En del hus är vackra, andra ganska förfallna och en del ser ut som om de kunde varit hemma.

En spännande växt inne i botaniska trädgården. Vi gick inte in där, sparade det till ett senare tillfälle.

Typisk katolsk kyrkogård med stora gravar. Även den sparade vi till senare, om vi hinner.

Ännu ett av dessa hus med fantastisk fasadmålning.

Ett hotell inne i stan. Gissar att det är en byggnad från en svunnen tid.

En stadsgata bara.

Trots att det var kämpigt i värmen gick vi upp till Phare de Fort Cépérou. År 1643 sålde indianhövding Cépérou klippan som dominerar ön Cayenne och länderna som omger den till fransmannen Charles Poncet de Brétigny.
Man hade en fin utsikt därifrån och det var väl värt besväret.

Ännu en stadsgata, den här gången med ett riktigt pampigt träd.

Sådana här stinkande sophögar finns överallt mellan husen. Trots att varken jag eller F någonsin sett så många soptunnor att lägga soporna i. Man måste inte skräpa och svina ner om man inte vill.

Ett fint hus på vägen tillbaka hem till hotellet.

Vi vilade lite, det hade varit en lång promenad även denna dag. Vi började fundera på var vi skulle äta middag och kunde konstatera att de flesta närliggande restaurangerna hade stängt på söndagar. Det fick bli yoghurt och mackor/kex till middag för ingen av oss kände för att gå ner till centrum igen för att kanske hitta en öppen restaurang.