Kom låt oss ta varandras händer – Annandagen

Hade ambitionen att sova ordentligt den här natten. Det har varit lite si och så med det ett tag nu. Möjligen för att jag varit förkyld. Möjligen på grund av studiestress. Vem vet…

Jodå, jag sov bra och vaknade inte en enda gång, bara en timme före alarmet. Men det var helt okej. Ryggen däremot värkte.

Gick upp och drack kaffe och åt en macka. Sedan slappade jag till klockan 8:00 då jag tog tag i mina böcker. Men först skrev jag ett par mail, ett svar och ett övrigt. Det är alltid så mycket att tänka på, ta hand om och hålla reda på. Hjärnan går på högvarv. Inte undra på att jag känner mig trött ibland. Ofta. Alltid…

Hann faktiskt plugga en stund och sedan äta lite innan jag klädde mig och åkte in till stan. Skulle vara i Immanuelskyrkan klockan 15:00.

På vägen stannade jag till och drack en cappuccino och åt en saffransbulle. Visste ju inte om jag skulle få något att äta under eftermiddagen och kvällen. Men det visade sig att det fick jag.

Jag kom upp till kyrkan lite tidigt, hon var nog mellan tjugo i och kvart i. Fick sitta ner och vänta en stund och passade då på att byta skor. Hade med migsådana skor som jag har när jag jobbar.

Eftersom det var Annandagen, den tredje och sista dagen i julfirandet, skulle det serveras risgrynsgröt och smörgåsar. Senare skulle det serveras kaffe, te och fikabröd.

Det var bara att sätta igång och bre mackor. 300 skulle bres till att börja med.

På varje tallrik skulle det läggas en ostmacka och en skinkmacka. Den som av olika anledningar inte åt skinka fick två ostmackor istället.

Det var överraskande roligt att jobba där i köket. Det var en positiv stämning och trevligt, riktigt trevligt.

Klockan 17:00 öppnade man för gästerna och sedan droppade det in folk vartefter hela kvällen. Det var alla kategorier av människor. De man ser med hela sitt bohag i en dramatenvagn, människor med olika missbruk, psykisk ohälsa, fattigdom och de som var ensamma och behövde gemenskap. Huvudfokus var att varje individ skulle få känna sig sedd.
Jag gick vid 20:30, då var mitt pass slut. Men då var det en hel del folk kvar. De som volontärade som bordsvärdar, serveringspersonal och liknande hade kommit senare och deras pass var därför inte slut ännu.

När folk började droppa in blev jag grötansvarig och  slevade, tillsamman med ett par andra volontärer, upp gröt i tallrikar.

Jag hann torka några bord och hjälpa till med lite annat innan mitt pass var slut. Då var det inte bara passet som var slut, det var jag också. Det märkliga var att jag inte en enda gång under arbetets gång kände mig trött eller kände av ryggen. Men när passet var slut och jag skulle klä mig och gå kunde jag knappt ta mig fram.

Nu är jag i alla fall hemma och sitter i min schäslong och har lagt upp benen och hällt upp ett glas vin. Kan bara instämma i det Karl-Bertil Jonsson säger: ”Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund på vilket samhället vilar”

*Rubriken är en textrad ur Julen är här

Det här inlägget postades i En arbetsfi månad 2022, Livet. Bokmärk permalänken.

7 svar på Kom låt oss ta varandras händer – Annandagen

  1. Anna i Portugal skriver:

    Vilken härlig eftermiddag med att göra goda gärningar. Att avsluta den dagen med fötterna uppe och ett glas vin i handen låter utmärkt.

    • Kraka skriver:

      Det var så roligt att vara med där. Så god stämning och bra samarbete. Jag har bakat till det här julfirandet i flera år, före pandemin, men i år var jag för sen med att anmäla mig och det enda som fanns kvar av volontäruppdrag var köket på annandagen. Kanske var det ödet, för nu tror jag att jag hellre vill vara där på plats.

  2. znogge skriver:

    Vilken behjärtansvärd insats men jag kan förstå om du är trött på att bre mackor nu…

    Kram och god tisdag!

    • Kraka skriver:

      Nja, inte direkt trött på att bre smörgåsar. Men det var mycket roligare att lägga upp gröt. Däremot var jag väldigt trött i kroppen när jag skulle hem. Min rygg är inte bra, verkar ha sträckt någon muskel, och jag höll knappt på att orka ta mig till T-banan, byta en gång och sedan ta mig hem sista biten. Mer eller mindre ramlade ner i schäslongen (har två schäslonger istället för soffa i vardagsrummet).

      Kram

  3. Ingrid skriver:

    Inte att undra på att du är trött och att ryggen värker efter det arbetspasset, men jag kan tänka mig att det måste ha känts väldigt tillfredsställande att kunna vara med och skänka lite julglädje till människor som annars kanske inte har så mycket av den varan.
    Hoppas du får vila ut i dag!
    Kram

  4. Pingback: Dagens Jetpackfråga – Livsbalans | Kraka

  5. Pingback: En jullista i elfte timmen | Kraka

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *