An ordinary day in an ordinary life

Jag hade fri sovning men vaknade ändå rätt tidigt. Hur som helst hade jag sovit nästan 9 timmar så det var perfekt.

Dagen hemma gick åt till lite pyssel med städning och hårfärgning. Ett varmt bad hann jag med också och under tiden lyssnade jag på ljudbok.

Hade ett ärende inne i stan och klädde mig för kvällen innan jag gav mig av. Men först hämtade jag ett paket och gick hem med det. Att gå ute på gårdarna och gångvägarna är mer eller mindre förenat med livsfara. Man kan tro att de aldrig hört talas om att sanda. Ibland funderar jag på att göra en kupp och salta på gården där jag bor. Det är inte miljövänligt, men väldigt effektivt. Min mamma saltade alltid hemma, men det var före man började prata om miljöeffekter. Länge sedan alltså.

Åkte i alla fall in till stan och klev av vid Kungsträdgården och upptäckte först när jag var ända uppe att jag gått åt fel håll. Var ju bara att gå tillbaka och göra om. Hade det varit bättre trottoarunderhåll hade jag inte brytt mig om att gå tillbaka för så långt extra var det ju inte. Blev betydligt längre att gå tillbaka och börja om. Men lika halt inne i stan som här ute i förorten är det inte. Men istället är det en massa gatuarbeten som ställer till det med framkomligheten.

Mitt ärende var snabbt avklarat och jag gick för att äta lupper, det vill säga en sen lunch. Möjligen var det en tidig middag.

Kycklingmackor med pommes och rött vin. Mackorna var jättegoda. Vinet var Jacobs Creek shiraz. Det var länge sedan jag var på TGI Friday vid Kungsträdgården. Ett tag var jag där ofta, men det var på den tiden jag var ute mer. Före pandemin.

Att jag var inne i stan just idag berodde på att jag fått en gratisbiljett till en debatt i Kulturhuset. Rubriken var ”Kungen 50 år – värdigt eller vräkigt?” De som debatterade var Sara Ericsson, hovreporter och en del av podcasten Kungligt, Arvid Hallén, programansvarig för tankesmedjan Oikos, Thomas Sjöberg, författare till Den motvillige monarken och Magnus Simonsson, generalsekreterare för Republikanska föreningen.

Det var superintressant att höra vad de hade att säga. Speciellt Thomas Sjöberg berättade en del saker som jag misstänker att de flesta inte vet. Fast jo, jag visste faktiskt. Fast inte allt han berättade. För det var rätt hemska saker om hur han blivit hotad när han gav ut sin bok. Men det är väl rätt välkänt att kungen rör sig i kriminella kretsar och lever ett långt ifrån rumsrent liv. Det känner man till om man rört sig ”ute” i Stockholmslivet. Men att hans kriminella vänner förföljer och hotar journalister till livet chockade till och med mig. Trots att jag fått en hel del inside information från bland annat patienter och deras anhöriga under årens lopp. Jag är en sån där som man berättar saker för. På gott och ont.

Det höll på rätt länge, med en paus i mitten, och när det var slut gick jag direkt till T-banan och åkte hem. F och Snufflan mötte mig vid T-banan. Det är alltid skönt att bli mött när det är sent. Men just nu var jag mest angelägen om att ha gångsupport om jag skulle halka.