Efter en helt okej, ja mer än okej faktiskt, natt var det dags att åka hem till Södra Ljunga och packa ihop och städa. Att jag inte skulle hinna sova hade jag förstått långt innan.
När jag kom fram visade det sig att Valborgselden fortfarande brann. Jag gick fram och tittade på den. Tyckte att den inte borde lämnats så med tanke på att det blåste rätt ordentligt på eftermiddagen dagen innan och att man inte vet om det blåser upp igen. Jag skulle aldrig lämnat en eld på det sättet.
Senare när jag pratade med Thomas så sa han att det inte var vandrarhemmet utan hembygdsföreningen som var ansvariga för eldandet. Han visste inte om man haft någon eldvakt som kommit och tittat till elden under natten. Men han sa också att han aldrig skulle vågat elda den rishögen så nära husen. Klokt tänkt!
Jag hann dricka en kopp kaffe och äta två knäckemackor innan jag gav mig av. Senare stannade jag i Jönköping och köpte en korv med bröd och en kanelbulle samt en kopp kaffe. Sedan fortsatte jag min färd mot hemmahemma.
Jag hade en tid att passa. Min 91-åriga väninna hade bett mig följa med på Första maj-fest. Om det varit någon annan som frågat hade jag sagt nej, jag skulle ju jobba hela helgen före. Men har man en 91-årig väninna som är så pigg att hon vill gå på fest så finns det inte på kartan att skjuta upp till ett annat tillfälle.
Det regnade hela vägen och även i Stockholm. Jag hann i alla fall hem i så pass god tid att jag kunde ta ett varmt bad innan jag klädde upp mig lite lagom.
Vi skulle ses klockan 18:30 vid Mariatorget. Sedan gick vi, i hällande regn, över Mariaberget och ner till Münchenbryggeriet där festen skulle vara i den lokalen som heter Skyddsrummet. Det var faktiskt riktigt svårt att hitta rätt ingång. Men genomblöta anlände vi till festen.
Utsikt från Mariaberget
Vi hängde av oss våra våta kläder och man hade kunnat vrida ur inte bara min jacka utan hela mig. Kall och blöt smakade det bra med ett glas rött. Jag köpte mig en pizzaslice också. Hade ju inte hunnit äta så mycket under dagen.
Det var en hemsk ljudnivå i lokalen. Det fanns inga textiler som dämpade och jag som var trött innan kände mig gråtfärdig av trötthet. Men H var nöjd och fick tillfälle att hälsa på både Anders Ygeman och Mikael Damberg. Jag känner inte Anders, men Mikael känner jag väl så där, har varit ute och druckit öl med honom för en massa år sedan. Dessutom har jag haft en fling med en av hans bröder. Men det är så länge sedan så det är preskriberat. Vi hälsade i alla fall på Olle Burell, som blivit kommunfullmäktiges ordförande i Stockholm. Honom känner jag tillräckligt väl för att få en stor kram.
Man hade en quiz mellan Anders och Mikael. De fick Stockholmsfrågor och svarade förvånansvärt många gånger fel. Inte för att jag kunde svaren, men jag är heller inte en framstående Stockholmspolitiker. Jag skulle få betydligt fler rätt om man hade ett quiz för mig med frågor om intensivvård. Men så kan det vara förstås, att man inte kan allt.
När H fått hälsa på alla hon ville, det var några fler än de här nämnda, så föreslog jag att vi skulle gå. Jag orkade faktiskt inte med ljudnivån. Det gör jag ju inte i vanliga fall och efter att ha varit vaken i cirka 27 timmar så var det stört omöjligt att orka.
Vi gick en annan väg när vi skulle därifrån. Vi traskade hela vägen till Hornstull, tror att gatan vi kom fram till heter Långholmsgatan. Det är i alla fall den som fortsätter som Västerbron sedan.
Vi hade pratat om att ta ett glas vin någonstans och prata. På vägen passerade vi Ramblas och det såg lugnt ut. Det var det också och på dörren stod att de hade öppet till sent. Det var bara vi och ett par somm satt en bit längre in i lokalen.
Vi beställde genast varsitt glas rött och fick sedan titta på menyn. H beställde en entrecôte tapas. Jag funderade på chiligrytan, också den i tapasformat. Men så fick jag se att de hade gambas. Jag älskar gambas, skulle kunna äta det varje dag. Så gambas fick det bli.
När vi ätit klart och betalat gick vi till T-banan vid Hornstull, åkte en station till Liljeholmen där vi tog Tvärbanan åt varsitt håll. Den går hela vägen hem till H, men jag var tvungen att byta i Solna och klockan var nästan halv tolv innan jag var hemma. Men jag hann ligga i bädden före tolv och slapp förvandlas till en pumpa. Eller så gjorde jag det, för klockan tolv sov jag redan. Jag var så trött och utmattad.
Det låter som om du haft en intensiv Valborgsmässoafton. Inte undra på att du var trött och utmattad när du äntligen kom hem.
Kram, Ingrid