I valet och kvalet

Hade tänkt gå upp riktigt tidigt på söndagen men jag orkade väl egentligen inte upp förrän vid 8-tiden. Men jag var vaken och snoozade. Till sist gick jag ut och drack kaffe. Efter första koppen fick det även bli ett par rostade mackor.

Slutligen kom jag i alla fall igång och hämtade vagnen. Körde sedan tre fulla lass med kvistarna som jag klippte och sågade ner igår. Det var varmt och svettigt. Speciellt sista biten upp till kvistkomposten är jobbig eftersom det är uppförsbacke där. Men annars tycker jag inte vagnen är så tung i sig själv som alla säger. Det är absolut inte tyngre att dra den på slätmark än att vända en 120-150 kilo tung intensivvårdspatient. Jag är faktiskt hyggligt vältränad trots att jag inte tränat på ett bra tag. Jag sliter ofta med annat som är tungt istället.

Hur som helst bestämde jag mig för att äta lunch, rostbiff och potatissallad, och dricka en kanna saft. Sedan skulle jag ta en tupplur. Det blev en lång tupplur och sedan blev inget mer gjort denna dag.

Jag vakande till och drack kaffe, men fortsatte att vila och lyssna på bok. Jag var helt enkelt trött. Både av slitet i värmen men också av både den gångna vårens arbete och det kommande. Jag har längtat så efter sommaren och nu längtar jag bara efter att den ska vara över. Eller, för att vara mer exakt, att de åtta veckorna med ensamarbete ska vara över. Inte så att jag inte räknar undersköterskor som arbetskamrater, men de kan inte och får inte göra mitt arbete. De får inte ens gå in i läkemedelsrummet och hämta något. Det får formellt sett inte läkaren göra heller och därför kan man inte räkna med att de hittar det man behöver. Det enda handfasta råd jag fått är att gå igenom alla scenarier som skulle kunna hända. Det finns ju tusentals och min hjärna får inte en lugn stund. Samtidigt måste resten av livet rulla på. Inte minst den där inspektionen som görs i föreningen stressar mig. Enligt föreningen ska allt arbete vara klart före midsommar. Man går runt med tumstock och mäter häckarna och kollar detaljer som är oväsentliga för människors överlevnad. Det som verkligen är viktigt har de flesta inte ens en aning om.

Jag behövde åka till katterna och ge dem kvällsmat, F är bortrest och just nu är kattpojkarna inte med honom. De var ju med honom i Skåne en vända tidigare.
Jag var väldigt i valet och kvalet o jag skulle åka fram och tillbaka eller sova hemmahemma. Men bestämde mig för att stanna i Husby. Det är ett läkarbesök inbokat idag, måndag, på förmiddagen.

När jag hade kontakt med F på sms sa han att jag kunde sova hos katterna i hans lägenhet. Så det gjorde jag. Det var mysigt att ha dem nära.