Tre lediga dagar – Dag 1

Måndag idag och både ledig och i stugan. Vaknade tidigt, redan en bra stund före klockan fem. Var vaken en stund, men la mig vinn om att somna om. Det finns inget värde i att vakna så där tidigt, speciellt när det innebär att sömnen varit långt kortare än rekommenderat.

Nästa gång jag vaknade var klockan kvart över nio. Betydligt bättre! Dessutom hamnade sömnen inom intervallet 7-9 timmar.

Gick upp och gjorde kaffe. Satte mig och chillade. Pratade i telefonen med vän som ringde upp. Lyssnade sedan på Mark Levengoods sommarprogram medan jag drack ännu en kopp kaffe.

Klädde mig och tog en promenad till toaletthuset. Sedan var det dags att ta tag i listan jag skrivit redan förra veckan innan jag åkte till jobborten. Men innan jag gör något alls äter jag frukost. Som vanligt faller ätandet bort och plötsligt inser jag att klockan är långt efter lunchdags och jag som inte ens ätit frukost…

Medan jag var på toaletten kom en kraftig regnskur. Den var visserligen kortvarig menhade blött ner gräsmattan och någon klippning var inte aktuellt för stunden. Men jag hade tre dagar på mig och även om annat var planerat så skulle jag hinna. Om det inte envisas med att regna hela ledigheten.

Inte helt otippat tog jag en kopp kaffe till innan jag gick ut. Då var det gummistövlar på som gällde.

Satte igång att rensa bort tistlar. Vi har fått enorma mängder tistlar i området i år. Har knappast funnits tidigare år. Jag hann rensa mindre än 5 minuter innan himlen ännu en gång öppnade sig.

Gick in igen. Skrev en inköpslista till imorgon, seniortisdag. Satte mig sedan och läste till en skriftlig uppgift att skicka in. Enligt väderappen ska det regna hela veckan.

Åt en sen lunch, smet ut mellan två skurar och fyllde vattenkokaren och fortsatte sedan läsa. Stekte ett par ägg, eller fyra, för att lägga i matlådor med pyttipanna som blev över. Troligen äter jag dem, eller i alla fall en av dem, här hemma. Men jag behöver faktiskt många matlådor för nästa jobbresa.

Vilade lite med ljudboken, slumrade 21 minuter och gick sedan upp och tittade på playTV, Morden i Midsomer. Hade en liten dejt med Winston. En riktigt god man. 🙂

När ja ändå var i farten tog jag ett avsnitt till, ligger lite efter. Men sedna var dte sovdags…

 

Det finns många sätt att ta itu med saker man vill ska ta slut. Ett är att dela in i mindre bitar. Nu är det bara 75% kvar av sommarbemanningsperioden. (Glaset är halvfullt)
Samtidgt har jag bara gjort 25% av mina bokade pass under perioden. (Glaset är halvtomt)
Jag är optimist. Men mest realist.

På förekommen anledning:

Det där med att anmäla händelser i vården är inte alls så lätt som många verkar tro. Jag blir ofta uppmanad att göra anmälningar enligt Lex Maria och Lex Sarah. Det är väldigt reglerat både vad som kan anmälas och hur det ska gå till.
Som privatperson kan man inte anmäla till IVO enligt lex M och lex S, men man kan skicka in synpunkter och klagomål.

Det gängse i vården är att man ska anmäla avvikelser, så kallade synergier, i ett speciellt datorsystem. Sedan bestäms det av chefer hur det ska hanteras. Det är väldigt sällan dessa synergier når IVO. Rent teoretiskt kan man väl som personal skicka en lex-anmälan direkt till IVO. Men den kommer att gå tillbaka till enhetschef eller klinikchef. Om man frågar mig är det lite av ett moment 22 om man har olika åsikter. Dessutom är risken att man ”gör sig omöjlig” på arbetsmarknaden. Har hört många vittna om just det.

Jag tror fortfarande att det bästa är att framföra synpunkter och klagomål till IVO som privatperson. Ett ändå säkrare kort är att kontakta en tidning. Men man måste ha något konkret att anmäla. Inte bara ”fantasier” om vad som skulle hända om A inträffar samtidigt som B och C.

Det är jobbigt när jag gång på gång blir uppmanad att anmäla. Jag kan inte anmäla saker som inte hänt. Jag kommer att anmäla om något händer, men alla möjliga/omöjliga händelser som är aktuella just nu har redan diskuterats på de beslutsnivåer som ”äger” frågan.
Ansvariga politiker och chefer anser att situationen är patientsäker. Alla jag känner till på ”golvet” anser att situationen är osäker för patienterna och helt galen.
Att det sedan finns läkare på avdelningen som anser att intensivvårdspersonalen är lat när man säger att vi inte har några stationära IVA-platser under sommaren och att patienterna bara ska stabiliseras och sedan skickas gör inte situationen bättre. Speciellt som hen inte bryr sig om de beslut som fattats. Det var bland annat sådant jag påpekade i samtal med avdelningschefen och då fick veta att det är märkligt att jag tar upp sådant samt att jag behövde lära mig hitta på sjukhuset, eftersom hon tagit referenser på mig och därför trott att jag var kompetent eftersom man sagt det på Ryhov. Ännu en gång vill jag lyfta att min kompetens inte innehåller förmåga att hitta på alla olika sjukhus där jag aldrig varit och heller inte ansvar för enskilda läkares åsikter. Dessutom äger jag inte en fullt fungerande kristallkula. Jag kan bara göra gissnigar. Om än kvalificerade sådana. Suck! Jag är alltid mer lojal mot patienterna än mot ledningen. Alltid!

Det här inlägget postades i Livet, Stugan, vår egen korkek. Bokmärk permalänken.

2 svar på Tre lediga dagar – Dag 1

  1. znogge skriver:

    Som lärare har man en skyldighet att anmäla vid misstanke om missförhållande och det har jag och mina kollegor alltid gjort. Sedan får vi noll återkoppling och dessutom en känsla av att ingenting händer. Visst, jag kan förstå att det finns en sekretess men det vore bra att få veta så att det inte blir vattentäta skott. Nu är det inte samma sak som inom vården förvisso.
    Att vara en kompetent specialistsjuksköterska innebär inte det samma som att per automatik hitta på nya sjukhus. Märklig inställning att tänka så…

    Kram

    • Kraka skriver:

      Misstanke om att barn far illa är man skyldig att anmäla. Men sjukhusen gör det ju sällan lätt att göra en sådan anmälan. Tror de enda ställen där man haft rutiner, och en diskussion, runt det är Brännskadecentrum och IVA Ryhov. Annars försvinner det mesta man anmäler någonstans i administrationen. Kanske därför det finns så många fler administrativa personal än vi på golvet. Så man kan bolla runt saker tills de ”försvinner”.

      Det där med att hitta är ju bara så sjukt. Gör mig så arg och irriterad att man ens kan ta upp det. Jag ska begära att A på Ryhov får ge mig referenser nästa gång också om ett annat sjukhus vill ta referenser. Så gjorde man inte ”förr”, det är något nytt man fått för sig. Man är inte arbetsgivare, man är kund till ett företag som redan kollat referenser, utbildningsbevis, att det inte finns anmärkningar och anmälningar hos Socialstyrelsen och att man inte står i kriminalregistret. Suck!

      Önskar dig en fin och bra tisdag!
      Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *