Nästan genomskinlig – Roadtrip dag 12

När jag vaknade var det kallt igen efter gårdagens mildväder. Minus 8 grader, hade säkert varit kallare under natten. En blek sol lyste och luften var nästan genomskinlig.

Jag var bjuden till B…t på middag och skulle komma dit vid 14-tiden. Med andra ord hade jag tid att dricka kaffe, köpa kexchoklad i vandrarhemsreceptionen och att plugga en stund. Sedan duschade jag, klädde mig och gav mig av.

På vägen mellan spårvagnen och bussen träffade jag på en fin katt. Tror konstnären heter John Beijer.

Väl på plats hemma hos B…t började vi med kaffe och lussebullar. Inte traditionella lussekatter, men andra bullar.

Vi pratade sedan om ditten och datten, har inte setts sedan sommaren 2022, men pratat i telefon emellanåt.

B…t lagade middag medan vi pratade vidare. Det blev potatisgratäng, fläskfilé med kantarellsås och sallad. Ett portugisiskt rödvin till det.

Efter maten bytte vi plats och satte oss i soffan i vardagsrummet. Det var skönt att bara chilla en stund. Men till sist var det dags för mig att säga tack och ge mig av. Jag fick sällskap till busshållplatsen och for sedan iväg till Hjalmar Brantings torg där jag klev av och gjorde en avstickare till Stora Coop. Köpte bröd, ost, kaffe och en stor julmust.

Letade mig sedan fram till spårvagnshållplatserna och letade reda på den vagn som skulle vara bäst. Nummer 6, som visserligen skulle tagit mig till Kviberg, gör en runda runt hela Göteborg innan den är framme. Inte optimalt alls. Fick bli 5:an till Brunnsparken och sedan nummer 11 till Kviberg. Perfekt!

Ganska strax efter att jag klivit på kommer det en kille fram till mig och säger ”Hej!” Jag tittar förvånat på honom medan tankarna far runt i mitt huvud, för jag känner inte alls igen honom. Inte konstigt alls, för vi känner inte varann, det är biljettkontroll. Jag som höll på att starta en ljudbok fumlar med mobilen och han säger: ”Det är ingen brådska”. Jag visar min biljett, som jag har i mobilen. Sedan går han vidare.
Måste säga att det är sympatiskt att de går en och en, hans kompis var i den andra vagnen, och dessutom är vänliga och trevliga. I Stockholm kommer de i stora grupper, beter sig lite hotfullt och ofta har de en fyra, fem väktare med sig också. Senast, för ett par veckor sedan, var de visserligen en grupp men utan väktare. Jag stod upp och hade visserligen en biljett men bestämde mig för att de får fråga efter den. Jag tittade ut genom dörrens fönster och eftersom de inte hade väktare med sig vågade de inte fråga mig om att få se min biljett. Trots att de var fem eller sex stycken kontrollanter. Jag blir så störd på SL:s väkteri som är just hotfullt och otrevligt. Även fast man ha biljett så känner man sig misstrodd. Jag har alltid biljett! Antingen en enkelbiljett eller ett periodkort. SL beter sig som att de ser alla resenärer som sin fiende. Så osympatiskt!

Spårvagnshållplatsen ligger väldigt nära vandrarhemmet. Det finns en del studentbostäder i området och en massa nybyggt. Men inte alls mycket folk ute. Var snabbt hemma i mitt rum.

Väl hemma satte jag mig en stund innan det var sovdags.Det är hur lugnt som helst på vandrarhemmet och troligen inte så många som bor här eftersom det är lågsäsong.