”Avståndet mellan vagn och plattform utspelar sig i Stockholm, några meter under marken, på tunnelbanans blåa linje. Pjäsen kretsar kring längtan, hur tunnelbanan lätt kan ta en till nya världar där allt kan ses så mycket enklare. Just där, där man är just nu, är aldrig gott nog. Ett gräs som alltid är grönare. Vare sig det handlar om att vilja flytta in till stan eller vilja flytta ut ur stan, klassresor upp eller ner.
”Dom andra” har alltid det bättre. Men sen finns ju risken att det eviga resandet bidrar till känslan att alltid befinna sig på tunnelbanan, bort eller hem spelar ingen roll – det är på tunnelbanan man spenderar största delen av sin vakna tid.”
Min son, hans flickvän, en gemensam vän till oss och jag har ikväll varit på Stadsteaterns scen i Skärholmen och sett Avståndet mellan vagn och plattform. Det är en pjäs som är skriven för scengymnasiet och handlingen utspelar sig på den blå tunnelbanelinjen. Eftersom vi bor utefter den blå linjen, om dock den andra grenen av den, så skaffade jag fyra biljetter till oss.
Scenskoleeleverna var duktiga och det var en sevärd pjäs. Man hade lyckats fånga en hel del av de personligheter som man möter på T-banan och de fick fram drömmar, funderingar och fördomar på ett fantastiskt sätt. Det blev många igenkännande skratt under kvällen.
