Normer för det normala – själv är jag en anomali

Jag är inne i en ganska intensiv jobbperiod med många nätter och flera helger i rad. Förra fredagen skulle jag köpa en bok som inte fanns någonstans inne i city. Men ryktet sa att man på Harry´s vid Södertörns högskola skulle ha en hel hög av denna eftertraktade bok. Men där öppnar man inte förrän 9.30, en inte helt bekväm tid för den som jobbar natt och vid den tiden normalt redan ska vara hemma i sängen. I alla fall de morgnar jag åker raka vägen hem brukar jag kunna höra mobilens påminnelselarm, som står på 9.00, ljuda när jag åker upp i rulltrappan från T-banan på min station.

Men nu var det ju så att jag helt enkelt var tvungen att köpa Pollet & Beck just nu och därför la jag mig i avdelningens personalvilrum, satte mobilen på väckningslarm, släckte lampan och somnade omgående. Vid 9.30 klev jag upp, gick ner i källaren och bytte om och vid 10.00 var jag lycklig ägare till den hett åtrådda boken.

Nu gällde det att planera sin dag eftersom jag skulle jobba på sjukhuset i den lilla staden hela den kommande helgen. Med andra ord skulle det inte bli någon fredagkväll och ingen lördagkväll, i alla fall inte om man med fredag- och lördagkväll menar att äta något gott, kanske dricka ett glas vin och bara ta det lugnt.

Men eftersom jag inte bara är en utpräglad nattarbetare utan även en utpräglad nattmänniska med en förskjuten dygnsrytm bestämde jag mig för att leka fredagkväll på vägen hem.

Jag klev av pendeltåget vid Centralen och gick med ganska raska steg till Pizza Hut för att äta buffé och dricka ett glas rött. På dagtid beställer man vid dörren och betalar innan man sätter sig. Jag beställde pizzabuffé och ett glas rött vin. Jodå, det skulle gå bra. Men vad är klockan frågade servitören plötsligt. Hon är halv elva svarade jag.

Halv elva får man inte dricka vin i Sverige! Man får inte ens betala för ett glas vin vid den tiden som sedan kan serveras vid det magiska klockslag då det blir tillåtet. Jag trodde att den här regeln var borttagen för länge sedan, typ när kyrkan och staten gick skilda vägar vid sekelskiftet, det senaste alltså – år 2000. För jag minns ju den tiden när man på söndagar inte fick servera alkohol förrän efter högmässan på söndagar och att det var 11.00 på vardagar. Jag minns också den tiden då man hade listor på stadens invånare som inte ansågs ha rätt att handla på systemet, beslut tagna blandannat på kommunpolitisk nivå. Man hade också ett system där en röd lampa kunde lysa för vem som helst, helt radom, och då var man tvungen att legitimera sig och personalen letade igenom de här listorna på jakt efter det aktuella personnumret. De kända alkisarna kände man igen och de portades redan utan legimaion. På den är tiden var det inte ungdomar som stod utanför systemet och ville ha en flaska utköpt, det var det gäng som nu brukar stå i kö när Bolaget öppnar. Om det var bra eller dåligt vill jag inte uttala mig om just nu, men jag trodde i vart fall att man kunde få dricka ett glas vin till lunchen en ledig dag – även om lunchen var lite tidig.

Nu är jag ju rätt envis och har jag bestämt mig så har jag. Jag hade bestämt mig för att ha fredagkväll på förmiddagen innan jag åkte hem för att sova ytterligare några timmar och sedan jobba hela helgen. Alltså fick det bli pizza och vatten den första halvtimmen och sedan, när klockan var 11.00 exakt, gick jag och köpte mitt glas rött. Satt sedan och åt, drack och läste. Jag vill äta frukost på eftermiddagen och middag på förmiddagen under mina jobbperioder! Kanske är det en av anledningarna att jag älskar internationella storstäder som New York, London och Paris där man serverar frukost dygnet runt. Mer respekt för nattarbetare tack!

This entry was posted in Livet. Bookmark the permalink.

2 Responses to Normer för det normala – själv är jag en anomali

  1. Här ute har de envisats med att kratta framgården med enorma grävmaskiner varje morgon de senaste veckorna. Och det precis lagom för att hinna pricka in den tid jag känner att det är en bra idé att försöka somna.

    Respekt för oss nattaktiva kommer inte helt på tal. >_>

  2. Kraka says:

    Hmm… En intresseförening skulle kanske inte vara helt fel…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tio − 6 =