Min Långfredag

Jag åkte in till stan i god tid för att hinna ta några turfzoner innan det var dags för musikgudstjänsten i Storkyrkan. Klev av vid Fridhemsplan och gick runt där ett varv, tog T-banan in till Gamla Stan och hann med ett par zoner där också.

Korsets väg hette gudstjänsten som byggde på dikter av Paul Claudel med orgelmusik av Marcel Dupré. Det var Kristina Adolphson som läste och Mattias Wager som spelade orgel. Tyvärr är ju kyrkan väldigt dålig på det här med ljud när det gäller uppläsningar och trots att jag satt relativt nära hörde jag knappt hälften. Men musiken var fantastisk! Det är relativt modern kyrkomusik, från 1930-talet, vilket kan anses modernt i sammanhanget.

Efteråt gick jag, precis som planerat, till De svarta fåren för att äta middag. Jag kastade några blickar i menyn, men jag hade ju redan klart för mig vad jag ville äta.

Det blev en trevlig middag i sällskap med mig själv. Miljön var, som så ofta i Gamla Stan, genuin och personalen var precis så som man vill ha dem, uppmärksam och trevlig.

20160325_164128

Bröd och olivröra som förrätt

Vinet jag drack var: Lamadoro Rosso del Salento, Italien

 

20160325_164824

 

Kalvköttbullar, potatispuré, gurka och lingon

 

 

20160325_174620

 

Drottningholmspaj med glass och till det svart kaffe

 

This entry was posted in Livet. Bookmark the permalink.

2 Responses to Min Långfredag

  1. Piedra says:

    Åh, vad synd! Det är så tråkigt i kyrkan när man inte kan höra vad de säger. När jag var gudstjänstvärd där jag bodde förut var det nästan alltid någon som tackade för att jag läste så högt och tydligt så att alla hörde. Jag tycker själv att det är så viktigt att höra textläsningarna när jag går i kyrkan. Annars är det helt meningslöst att någon läser något överhuvudtaget. Kram! <3

  2. Pingback: Min Påskafton | Kraka

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 × 3 =