72 år och 44

Jag började dagen med att baka en sockerkaka. En helt vanlig kaka, utan krusiduller. Sedan åkte jag in till stan, till söder där det finns ett ställe där man kan få en T-shirt upptryckt på nästan ingen tid alls. Om  man har rätt bilddokument uppladdat.

Jag klev av vid Medborgarplatsen och gick den korta biten fram till Skånegatan.Nästan genast såg jag var det låg. T-shirt bar heter stället och ligger på Skånegatan.

Texten och bilden jag knåpat ihop fanns på ett word-dokument jag hade i mobilen. Men tyvärr kunde man inte hantera just word-dokument. Men allt löste sig. Tillsammans med den mycket trevliga, och service minded, killen som jobbade där letade vi reda på rätt bild på pixabay och texten kunde han skriva in direkt i deras programvara.

När jag fått min T-shirt, en present till min bror, gick jag och fikade. En kopp kaffe och lussebulle. Ja ja, jag vet att det är i tidigaste laget, men ska jag hinna få min dos av saffransbröd under säsongen måste jag börja i tid. Sedan kommer ju semlorna…

När jag fikat gick jag till Coop på Medborgarplatsen och köpte blockchoklad och ett strössel med lite figurer. Därefter åkte jag hem.

Hemma fixade jag till sockerkakan så den skulle passa till en födelsedagsuppvaktning.

På eftermiddagen åkte jag och min son iväg för att fira min brors, F:s morbrors, 72-årsdag. Just nu är han på Stora Sköndals rehab efter att han fick en stroke för ett par veckor sedan. Men det går framåt för honom och ser ut att ordna sig fint.

Vi drack kaffe med O och åt av kakan. Det som blev kvar gav jag till personalen att ha till fikat.

Presenten vi gav till O var en T-shirt att ha när han tränar i att gå och att prata bättre. Han är redan på gång och idag var det nästan inga svårigheter alls att förstå vad han sa. Men att få känna sig som en kung och klara allt är  just vad man behöver då man är på rehab.

Under texten finns en bild med mängder av telemaster. O har monterat antenner uppe i sådana många, många gånger. Då var han yngre förstås. Idag monterar han på marknivå och programmerar och något klättrande har inte varit aktuellt på många år.
Även jag har varit uppe i master, inte för att jobba men för att visa hans kompisar att jag minsann inte är något våp som är höjdrädd. Jag var uppe i masten på Hedlandet, vid Läggesta, men också det är många år sedan.

På vägen hem tog F och jag en sväng förbi stugan. Jag behövde fixa en sak som var lite väl tung för mig. F fixade det innan jag hann blinka. Så är det att ha en stark son.

Nu är jag hemma och sitter i mitt kök. Katterna sover i sängen efter att ha ätit sin kvällsmat. Jag sitter här med ett glas vin och tänker på att just idag är det 44 år sedan jag började mitt jobb som sjukvårdsbiträde på Råcksta sjukhus. Och på den vägen är det…

This entry was posted in Livet, Mammason. Bookmark the permalink.

5 Responses to 72 år och 44

  1. Znogge says:

    Åren går fort när man har roligt. Ja, även annars med för den delen… Vilken fin och personlig present.

    Kram och god natt för i dag!

  2. Ingrid says:

    Semlor har vi haft hela hösten, men jag har motstått dem. Det ska man äta i väntan på påsken och tidigast i februari tycker jag.
    Saffransbröd börjar det bli dags för och jag som inte har några bullar i frysen ska nog ta och baka några lussekatter.
    Ha en fin dag!
    Kram, Ingrid

    • Kraka says:

      Julen varar än till påska heter det ju och jag kan börja vänta på påsken direkt efter jul. Men skulle det vara så att en semla korsar min väg redan nu så gör jag nog som grisen gjorde i sagan om pannkakan. Jag ätter upp den.

      Ha en bra tisdag!
      Kram

  3. Vilken himla tur att det löste sig!! <3

  4. Elisa says:

    Vilken smarrig sockerkaka det ser ut som! Jag har ännu inte köpt eller gjort några lussebullar men vet också att om jag skulle det skulle det inte finnas något stopp… så jag väntar lite till. 🙂
    Frän t-shirt! Jag antar att han blev glad? 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

femton − femton =