Så närmade sig ljuset

Så var det helg igen. Min femte arbetshelg på raken. Måste erkänna att jag är rätt trött på att inte vara ledig alls på helgerna. Men den här helgen var min sista bokade helg på kirurgavdelningen. Jag har ett bokat enkelpass i slutet av april också.

Jag fick frågan förra veckan om jag ville jobba hela sommaren och lägga upp ett önskeschema. Men då sa jag nej. Jag ska vara ledig. Men jag kan tänka mig att jobba någon enstaka fredags- eller lördagsnatt. Men inga pass i följ och bara några få. Ska huvudsakligen vara ledig maj, juni, juli och augusti. Inte tänker jag jobba speciellt mycket i april heller. Jag har jobbat mer än heltid i februari och kommer att jobba ännu mer i mars. Det var väl inte direkt så jag tänkte mig från början, men nu blev det så.

Fredag

Vaknade klockan 04 som vanligt den senaste tiden. Men nu fick det vara nog, jag behövde sova. Gick på toa och sedan kröp jag in under täcket igen och somnade om.

Det var meningen att jag skulle hälsa på min bror innan jag skulle till jobbet. Men en av de första saker jag fick syn på när jag kollade nyhetssajter var att det var problem med växelfel i pendeltågstrafiken. Felet skulle kanske kunna vara avhjälpt till måndag morgon.

Efter första koppen kaffe ringde jag SL:s kundtjänst och frågade vad det i realiteten innebar. Att tågen inte stannade i vid Stockholm och Odenplan var helt klart redan i artikeln jag läst. Nu fick jag veta att det dels kunde vara förseningar och eventuellt inställda tåg. Det skulle kanske finnas ersättningsbussar, men det visste han inte och sa att jag fick ringa när jag skulle åka och höra mig för.
Tågen stannade heller inte i Årstaberg och därför kunde jag inte, som alternativ, åka runt stan med Tvärbanan. Jag fick antingen åka till Älvsjö eller Solna och sedan ta mig därifrån med bussar. Inte en buss utan flera. Jag blev så trött bara av att höra honom måla upp flera timmars extra restid åt varje håll. Jag avslutade snabbt samtalet och meddelade att jag kommer på måndag istället då jag är ledig. Igår var det signalfel, nu är det växelfel som beräknas pågå hela helgen. Infrastrukturen är helt ohållbar i Stockholm och jag längtar till nästa vecka och gångavstånd till jobbet. T-banan till St Göran tar förresten bara en kvart. Om den går. Men det kan man aldrig vara säker på och det händer att jag får sitta och vänta eftersom det är inställda T-banetåg eller stopp av andra orsaker. Jag blir fruktansvärt stressad av det här. Som i torsdags, jag hade en hög stressnivå hela dagen eftersom jag behövde åka med ett speciellt tåg från Uppsala för att hinna. Jag gick en kvart i förväg från föreläsningen på skolan, kunde inte kosta på mig att missa mer. Nu gick tåget i tid för en gångs skull, men jag kom ju aldrig fram dit jag skulle och fick krångla med annan resväg på slutet.

Förmiddagen ägnade jag åt att dricka kaffe och lyssna klart på en ljudbok. Tog ett bad och gjorde lunch. Tinade upp en portion kassler jag hade i frysen.

Efter lunchen gick jag och la mig. Hade svårt att somna, men till sist så lyckades jag och sedan sov jag ett par timmar.

Efter lite pyssel och kaffe var det dags att åka till jobbet.

 

Lördag

Natten började enormt rörigt och det tog mig drygt 3 timmar att gå runt till alla mina patienter. En halv avdelning, 9 stycken patienter. Kändes som om jag aldrig skulle hinna med. Men när jag väl kommit runt blev det mer normalt.

Efter natten gick jag och bytte min bussarong i den besvärliga klädautomaten. Vågar inte göra mig av med båda mina klädesplagg samtidigt. Men efter att jag låst in den i mitt skåp kunde jag åka hem.

Gick in på ICA i Husby. Det har blivit en helgtradition nu att köpa ett tvåpack vaniljsemlor. Köpte också en ost, några wienerkorvar, en fryst paj, mjukt tunnbröd och två förpackningar Mjau åt Lucas. Det är helg även för katterna.

Väl hemma drack jag kaffe, åt ett par korvar och sedan en av semlorna. Trots att natten varit slitig så var jag inte trött. Stegräknaren, som jag kommit ihåg att nollställa när arbetspasset började visade på nästan 11 000 när jag lämnade avdelningen. När jag kom hem hade jag samlat på mig ett par tusen steg till.

Utsikt från korridorfönstret på en av kirurgavdelningarna

 

Söndag

Natten började lugnt, men sedan drog det igång. Hade vi inte fått hjälp av personalen på den andra avdelningen hade vi aldrig fått ihop det. Ibland är det bara för mycket.

Det var skönt att komma hem, sätta sig i köket med en kopp kaffe och den kvarvarande semlan. Märkligt nog var jag inte speciellt trött. Eller så var jag övertrött och därför okänslig för signalerna.

Blev sittande en stund med kaffet och en ljudbok innan jag kröp ner under täcket. Men sova kunde jag inte. Inte på länge i alla fall. Klockan var säkert 12 innan jag somnade.
Inte blev sömnen långvarig heller. Min son skulle hämta upp mina pojkar och portionera ut dem. Kingston skulle till hans ex och Lucas skulle passas i min sons lägenhet tillsammans med hans katt. Han kom klockan 15:00 och var säkert inte där mer än 10 minuter Men sedan tog det åter igen ett par timmar innan jag somnade. Klockan 18:30 var jag absolut tvungen att gå upp. Som allra senast. Jag gick upp 18:35.

Att jag hade svårt att sova berodde på att natten varit jobbig och jag var på högvarv när jag kom hem och det varvtalet fortsatte genom sömnen.

Jag var ganska tidigt på jobbet och la mig en stund på soffan i personalrummet innan det var dags att gå till rapporten.

Sjukhuskonst är fascinerande

Natt nummer tre, den mot måndagen, blev i stort sett lika jobbig som de två föregående. Men eftersom jag jobbade ihop med kollegan M var det ändå trevligt. Vi har funnit varann och bestämt att ses även privat.

Jag blev akut hungrig av allt springande och kände att jag bara var tvungen att få något ätbart. Det fick bli några crepes.

Champinjoncrepes. I glaset bubbelvatten och funlight

Det var enormt skönt att åka hem på morgonen. Men återigen kände jag mig akut hungrig, man blir ju det av stress. Bestämde mig för att vänta tills varmkorvarna i sjukhuscafterian var klara. Han hade precis lagt dem i kokkärlet. Hann lagom gå igenom dagens Metro medan jag väntade.

På ICA hemmavid köpte jag ännu en gång vaniljsemlor. En till frukost idag och en imorgon då det är den riktiga fastlagstisdagen.

Ska sova några timmar nu, har massor att ta tag i när jag vaknar. Önskar alla en bra dag.

Det här inlägget postades i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Stockholm: St Göran. Bokmärk permalänken.

3 svar på Så närmade sig ljuset

  1. Znogge skriver:

    En verkligt intensiv arbetshelg för din del så jag förstår att du ser fram emot lediga helger. Samtidigt så måste det vara skönt att vara så attraktiv på arbetsmarknaden. Jag tycker dock att du gör rätt som väljer att vara ledig i sommar!

    Kram

  2. Ingrid skriver:

    Hoppas att du ännu sover efter en jobbig helg!
    Ha det så gott när du vaknar till.
    I morgon ska jag jobba och då får vi nog göra många semlor.
    Kram, Ingrid

  3. Mösstanten skriver:

    Det verkar fruktansvärt jobbigt. Skönt för dig att du inte ska jobba framöver sommaren.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 × 5 =