Alla har vi varit små, även jag – Bloggutmaning i mars 3

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i mars med en fråga att besvara varje dag.

Sådan var jag som liten

Jag skulle vilja påstå att jag var snäll. Men jag vet att mina föräldrar tyckte jag var besvärlig. Speciellt pappa kunde inte förstå det där med att barn skulle leka, själv hade han ju fått hjälpa till hemma redan som liten och sedan börjat arbeta som 12-åring. Även mamma började sitt första jobb efter att hon slutat sjätte klass.

Som riktigt liten var jag i alla fall lätt att ha att göra med. Jag var ofta med pappa när han arbetade och om han behövde göra något i arbetet där han inte kunde ta med ett litet barn åkte vi till Café Runan där han köpte en bulle och en dricka åt mig och bad tanterna som jobbade där hålla ett öga på mig. Jag satt absolut stilla och åt min bulle och drack av läsken. (Min egen son har också gått att placera på en stol och säga till att jag kommer om en stund. Han satt troget och väntade medan jag provade kläder eller shoppade livsmedel. Jag kunde också sätta honom i personalrummet på jobbet om jag saknade barnomsorg och där satt han och lekte utan problem).

När jag blev lite äldre, så där 7 eller 8 år hade jag mitt eget sätt att tänka och min egen logik.
När mina föräldrar sa att jag inte fick göra något för att jag inte gjort det tidigare så gjorde jag det i smyg och kunde sedan konstatera att deras argument inte höll. Det var saker som du får inte cykla hela vägen till Vibergen eller Hovsjö för det har du aldrig gjort. Du får inte gå med din kompis till stan för där har du aldrig varit själv. Sådana där saker som man behöver få erövra för att världen ska vidgas i ens liv.

Eftersom jag är introvert, ett medfött personlighetsdrag, kunde jag roa mig i timmar ensam. Jag lekte med mitt dockskåp, mina dockor eller lekte skola.
När jag lekte skola undervisade jag ett gäng glaskulor i läsning och räkning. Jag tog upp dem en och en och läste med dem. Eller räknade. En märklig lek kan tyckas, men jag övade både läsning och matte på köpet.

Jag lånade böcker på biblioteket. Hemma fanns inga böcker, det ansågs vara onödig lyx. Jag har skrivit det förut och gör det igen: Hade det inte funnits gratis, kommunala, bibliotek tror jag inte ens jag varit läskunnig idag. Biblioteken har betytt enormt mycket för mig.

Samtidigt som jag var ett barn som ville vara mycket för mig själv hade jag kompisar som jag åkte skidor med, eller var ute och cyklade. Jag tillbringade massor av tid utomhus. Precis som det var på den tiden.

I lekskolan minns jag att en av mina bästa vänner var K L. Vi lekte ofta där. Flickorna däremot förstod sig inte på mig alls och sa till mig att jag inte fick vara med och leka eftersom jag var så konstig.
K L och hans man är läkare, jag sprang på dem på en trädgårdsresa till Estland för några år sedan. Jag vet att han läser min blogg, i alla fall ibland.
En annan av killarna jag lekte med i lekskolan var B. Men om honom vet jag inget. Skulle självklart inte känna igen honom om vi råkade på varann. K L har varit gymnasiekamrat med min vän röntgenläkaren och vi har därför haft en viss, om än avlägsen, kontakt under åren.

På lågstadiet tyckte jag inte att det var någon höjdare att gå i plugget, det kom senare. Jag gjorde läxorna och var rätt duktig. Men det krävdes en del tjat för att jag skulle göra mina läxor.

Jag var en blandning av nörd och social. Jag hade en del helt egna idéer om hur livet skulle levas, men umgicks då, liksom nu, med utvalda vänner. Jag har alltid valt min egen väg, oftast inte den lättaste vägen, och när man är barn så faller det inte alltid i god jord.
Men jag har istället haft lätt för att umgås med vuxna som funnits i min omgivning.

Det här inlägget postades i Bloggutmaning i mars 2019, Livet. Bokmärk permalänken.

6 svar på Alla har vi varit små, även jag – Bloggutmaning i mars 3

  1. Ingrid skriver:

    Jag var nog ett helt annat slags barn, men din sista rad instämmer jag helt i. Jag hade inte så många lekkamrater, men kom väldigt bra överens med vuxna.
    Ha en skön söndag!
    Kram, Ingrid

  2. Znogge skriver:

    Intressant att få läsa om dig och hur du var som barn. Vår äldsta dotter har alltid valt sin egen väg och fattat sina beslut utan att vara beroende av kamraternas åsikter. Det är en styrka tycker jag. Som liten var jag också ett lätt barn vet jag men det var nog många barn. Dagens barn är lustfostrade medan vår generation var pliktfostrade. Det är stor skillnad på det. Ärligt talat så tror jag att en blandning skulle vara bäst!

    Kram

  3. Geddfish skriver:

    Intressant beskrivning av dig själv! Du är så duktig på att minnas, jag tycker inte jag har så värst många händelser som jag skulle kunna skriva i ett blogginlägg.
    Kram!

  4. Mösstanten skriver:

    Det var roligt! Glaskulor som elever. Det säger så mycket om kreativitet. Samtidigt är det intressant att alla eleverna var likadana, eller nästan. Det du berättar om din barndom – att du gick din egen väg och gör det fortfarande, det är spännande.

  5. Så fint att få ta del av men också så sorgesamt :(. Du tycks ha fått tagit ett stort ansvar redan som liten. Det fina jag ser är det du skriver om att du gärna lekte ensam, tänk så bra våra personlighetsdrag kan vara för oss. Gällande biblioteket är vi lika, jag älskade också att vara på biblioteket som barn. Kunde sitta där i timmar 🙂

  6. it_is/Anette skriver:

    Så bra inlägg o så meddragande skrivet det var så intressant att läsa det.
    Jag får direkt mer funderingar kring det här med att det verkar vara så svårt att uppmuntra barn (ja även vuxna) att vara den dom är, inte puttas in i en mall o vara som alla andra. Utan man ska förstå barn o stötta dom i den dom är.

    Ha en fin dag

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *