Ibland undrar jag om inte resan åt höger är mer än jag står ut med

Igår var jag inbjuden som gäst på Stockholms läns partidistrikts årskongress. Det är ett sådant där lätt uppdrag då det enda man behöver göra är att vara närvarande och lyssna. Men att lyssna kan också vara jobbigt, speciellt när man tycker att debatten ligger helt fel  och man bara så gärna skulle vilja begära ordet. Men det får man ju inte…

En av de frågor som gjorde mig upprörd var prestationslön i vården. Att mäta prestationer i vården är precis lika dumt som det låter. Jag vet ju att en del privata vårdgivare delar ut bonus utifrån vinsten, då får man en engångssumma som räknas ut på vilken tjänstgöringsgrad man har haft under den aktuella perioden. Det innebär ju att alla får lika och att alla anses ha jobbat lika bra. Jag fick ett sådant tillägg när jag jobbade som anställd på Sophiahemmet i 5 månader. Jag fick bara för de månader som jag jobbbat. Men det var ju helt ok. Ingen mätte min prestation, det förutsågs att vi alla tillsammans bidragit till vinsten lika mycket.

I offentlig kommunal- eller landstingsverksamhet är det inte meningen att man ska gå i vinst. I offentlig verksamhet är pengarna medlet och verksamheten målet (i privat verksamhet är verksamheten medlet och pengarna målet) och därför kan man inte dela ut den sortens bonusar. Istället måste man, om man nu envisas med att ha prestationslöner, mäta vem som jobbat hårdast.

Vad ska mätas? Hur många sängar jag bäddat, hur många piller jag delat ut, hur många dropp jag satt? Eller hur många av dem jag vårdat som blivit friska och arbetsföra? Inte så lätt att få en frisk, arbetsför produkt genererad av vårdarbete om man vårdar mycket svårt sjuka. Ännu svårare blir det för dem som vårdar i livets slutskede där att sitta vid sängen och hålla en hand är god vårdkvalitet, men knappas speciellt produktivt. Jag säger absolut NEJ till presationslöner i offentlig vård!

På det hela taget var det en trevlig dag och jag hann prata med flera trevliga kamrater. Både lunch, kaffe flera gånger och middag fick jag också. En av mina vänner från Stockholms läns SKSF-styrelse förbarmade sig över mig och lånade mig lite pengar till ett par glas vin. Min 500-lapp jag tänkt ta med mig låg hemma i köket. Trots att jag hade gott om tid på morgonen sprang jag iväg utan den.

Middagen var trevlig, maten var god och jag hade trevliga bordsgrannar. Det var musikunderhållning som passade de flesta åldrar tror jag.

Jag promenerade till Sollentuna på morgonen, bor ju ganska nära. Men jag går inte gärna ensam i mörkret så jag lyckades tigga till mig skjuts till Statoilmacken som ligger väldigt nära mig. Det var skönt att komma hem, det är fortfarande ganska kallt ute även om man lätt får för sig att våren har kommit.

Det här inlägget postades i Publicerat bara här i Krakas blogg. Bokmärk permalänken.

5 svar på Ibland undrar jag om inte resan åt höger är mer än jag står ut med

  1. TC skriver:

    Det här att man ska värderas individuellt inom vården och betygsättas och få lön utifrån prestation tog sig ett absurt uttryck en gång i tiden då jag jobbade inom boendeservice för handikappade. Jag tror att det var 1992 eller något sådant. Tidigare hade vi fått lön utifrån tjänstgöringstid och ålder, men nu skulle nya kriterier in. Följdaktligen delades listor ut till de boende handikappade, och där fick de rangordna oss vårdare efter hur bra de tyckte om oss. Pop-listor kallades de.
    Jag minns att de unga tjejerna som var snygga hamnade högst på listan hos de flesta av de småpilska gubbarna i rullstol, medan vi unga killar som kunde skämta med de boende och aldrig tackade nej till att ta en rullsolspromenad i snömodden hamnade näst under de snygga tjejerna. Sist ner på poplistorna kom de övre medelålders kvinnorna som slitit på stället i kanske tjugo år, som haft sina duster och konflikter med de handikappade som ibland kunde ha trotsiga humör som småbarn…

    Listorna (som inte ens under borgartiden var riktigt politiskt korekta) blev dock för orättvisa för att fungera som samtalsgrund vid lönesamtalet, men kom ändå att påverka löneutvecklingen. Minns att många av de nyligen anställda snabbt tog sig upp lönemässigt på en nivå som dem som varit med i tjugo år eller mer…

  2. TC skriver:

    PS. Så börjar utvecklingen också bli inom skolan. Ilmar reepalu vill att elever ska få sätta betyg på sina lärare.

  3. Kraka skriver:

    Ja, det blåser högervindar i full orkan runt oss… Men att sossarna anammar högeridéer och gör till sina egna känns bara för mycket. *suckar trött*

  4. tc skriver:

    Jo, sossarna var ju faktiskt också de som startade det djupt orättfärdiga systemet, med att ha egna läkare på Försäkringskassan som underkänner sjukintyg.Något som leder till katastrofer för massor.

  5. Kraka skriver:

    August Palm, Per-Albin m fl vänder sig nog i gravarna… Jag hoppas att ett samarbete med vänstern kan styra upp partiet lite. Men det är väl att hoppas på för mycket. *suckar*

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *