Sorg och glädje – en blandad dag

Söndagen blev en dag med många intryck. Redan på morgonen åkte jag hem eftersom jag hade flera saker inplanerade. Regnet vräkte ner och det var massor av vatten på vägen. Med en så liten bil som jag har finns det ju alltid risk för vattenplaning när det ligger som sjöar på vägen. Men jag kom hem utan problem.

Plockade fram kläder jag skulle ha och gick sedan och la mig för att sova i exakt en timme och fyrtiofem minuter. Sedan var det dags att gå upp, klä mig och åka till kyrkan.

Kyrkan var full av släktingar och vänner till den unga pojken som avlidit i veckan. Det blev som en minnesgudstjänst för honom och predikan handlade om att mista en nära vän, ett syskon, en son. Det blev en fin gudstjänst präglad av gemenskapen mellan alla dem som stod honom nära. Mitt i sorgen fanns glädjen i att ha varann.

Efter gudstjänsten skyndade jag iväg till Ulriksdals värdshus dit jag var bjuden på lunch. Det var Bosse som har Skölds frisk- och sjukvård som bjöd alla oss som jobbar åt honom på sommarlunch. Det var smörgåsbord och jag frossade i sill och lax. På dessertbordet fanns bland annat rabarberkaka med äkta vaniljsås, färska jordgubbar, vispgrädde och geléhallon. Eftersom jag skulle köra bil nöjde ja mig med mineralvatten och tog bara ett par munnar av det mousserande vinet vi fick som välkomstdrink, resten gav jag bort.

Efter den fantastiskt goda lunchen åkte jag hem och bäddade ner mig ett par timmar. Precis när det var dags att vakna och kliva upp igen la sig Ferdinand till rätta nära mig. Men jag hade haft sällskap av Xanthos redan när jag la mig så jag hann gosa lite med mina katter den stund jag var hemma. Sedan var det åter dags att åka och jobba igen.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

3 svar på Sorg och glädje – en blandad dag

  1. Snorkfröken. skriver:

    Så bra att den unga killen fick ett fint avslut och att han hann med att känna sig älskad.
    Well, det är kanske därför vi som har funktionshindrade barn älskar dem så intensivt och mycket….
    Kram på dig.

  2. Kraka skriver:

    Ja, det kändes fint att det var så många som brydde sig – både om honom och om varann. I sorgens stund behövs gemenskapen. Det var nog kring två hundra personer i kyrkan och man räknar med att det blir ännu fler på hans begravning nästa vecka.
    Kram!

  3. Pingback: Krakas blogg » Blog Archive » Just när sommaren slår ut i sin vackraste blom - så sorgligt

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *