Hundra procent semester – fjärde dagen

Onsdagen var den fjärde dagen. Vaknade utvilad och plockade ihop det jag skulle ha med mig när jag skulle gå ut och äta frukost. Jag hade valt bort att äta frukost på hotellet eftersom det kostade 125 danska kronor, ungefär 176 svenska kronor. Ett alldeles hutlöst pris med andra ord. Men allt är dyrt i Danmark, speciellt i förhållande till den svenska kronan.

Jag hade sett en bar där man annonserade om fri Wi-Fi och tänkte gå dit och dricka kaffe och äta något. Men sedan bestämde jag mig för att gå in på MacD och fråga om de också har fri internetuppkoppling, man har ju det i Sverige. Mycket riktigt hade man det här också och jag beställde en kaffe och en MacFeast. Någon frukostmeny av det slag vi har hemma hade man inte.

Återigen sjönk min semesterprocent en stund eftersom jag var tvungen att korrekturläsa ett dokument som skulle till tryckeriet inför kyrkovalet. Man hade ringt mig om det och det var bråttom. Men eftersom jag kollat det tidigare så var det inte så betungande och jag kunde ganska snart skicka iväg ett mail om att det såg bra ut.

När jag var klar med frukost och internetärenden gick jag tillbaka till hotellet med datorn och gav mig sedan ut på en heldag i Köpenhamn.

Min första anhalt blev Glyptoteket. Märkligt nog har jag aldrig varit där, men det kan väl kanske bero på att jag alltid varit i Köpenhamn tillsammans med andra och att det har varit annat på programmet. Hur som helst så var det fascinerande med alla dessa skulpturer som  var hur många som helst. Jag tillbringade flera timmar där och innan jag gick därifrån gick jag till serveringen och åt ett småfranska, en ”bulle” med smör och drack ett litet glas öl. Detta för det facila priset av 70 danska kronor, cirka 99 svenska kronor.

Sedan promenerade jag vidare mot Christianshavn för att besöka Christiania. På vägen dit gick jag förbi Vor Frelsers Kirke som ligger ganska nära Christiania. Funderade ett tag på att klättra upp, men kombinationen av värmen och vad det kostar fick mig att avstå. Men det känes inte ett dugg otäckt när jag såg trappan utanpå tornet. Det finns ju ett räcke att hålla sig i.

När jag kom till Christiania fotade jag först den murmålning, graffiti, som finns precis utanför. Min son hade bett mig ta kort på den om den fanns kvar, men det hade jag absolut gjort ändå utan att han bett mig. Det var en fantastiskt vacker målning.

När jag kom in i Christiania gick jag runt där länge. Det var som en annan värld, en fin och bra värld. Jag tror säkert att det förekommer en del droger där, men man är ju helt emot tunga droger. Jag är rätt övertygad om att drogproblemen är betydligt mindre där än till exempel i den förort där jag bor.

Nere i kvinnosmedjan där man gör olika hantverk i smide hade man en fantastiskt vacker ljusbärare, en sådan där man har i kyrkor för att tända ljus i. Jag fick fotografera den, jag frågade snällt. Annars råder fotoförbud eftersom de som bor i Christiania är rädda för danska staten. Det känns väldigt beklämmande att danska medborgare måste gömma sig för sin egen stat. vi är så snabba att kritisera vissa stater medan andra kan få bete sig hur de vill mot sina egna medborgare. Det tycker jag vi ska tänka på när vi har åsikter om vilka stater som är demokratiska och vilka som inte är!

När jag till sist lämnade Christiania hade jag för avsikt att promenera iväg till Den lille sjöjungfrun. Men det var varmt och mitt emot operahuset gav jag upp. Jag satte mig på serveringen och från början var det väl meningen att jag bara skulle vila lite, dricka ett glas vin och massor av vatten. Men det var skönt att sitta där och titta ut över vattnet. Jag beställde mer vin och ett fat med blandade charkuterier. Sedan satt jag där länge och avslutade sedan med en cappuchino. Sedan började jag promenaden hemåt. Det tog sin lilla stund för jag hade fått ett skavsår på vänster stortå. Mot allt bättre vetande gick jag barfota i skorna och det vet ju jag som är vandrare att man aldrig, aldrig ska göra.

Jag kom gåendes via Kungens Nytorv och fick på så sätt gå hela Ströget igen. Nu var det betydligt trevligare eftersom jag inte hade en stor resväska att dra på. Det var mycket folk, vädret var fantastiskt och livet var skönt. Ja, förutom min tå då förstås.

När jag kom hem till hotellet kom jag på att jag var törstig och eftersom jag inte hade riktig koll på om man kan dricka vattnet i kranen obehindrat snörde jag på mig skorna igen och gick till 7-eleven och köpte en flaska, en och en halv liters. Sedan gick jag hem till mitt rum och tittade på TV. Jag var nöjd med dagen, men trött.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *