Hektisk vecka

Har jobbat ett antal nätter och samtidigt har det varit en hel del som behövde göras på dagarna. I tisdags var det förmöte inför nya kyrkorådet och i onsdags hade vi vårt första kyrkoråd i nya församlingen. Torsdagen och fredagen försökte jag ladda lite inför helgen med sömn, promenader och simning. Men jag kände mig alldeles urlakad i morse när jag åkte hem. Inte för att det varit så väldigt mycket att göra under natten, men kanske för att jag kände mig lite tagen av ett livsöde jag mötte framåt morgonen.

Hur som helst så åkte jag hem och på vägen svängde jag förbi Coop Forum i Häggvik för att handla inför kvällens möte. Vi skulle bli ungefär tio personer och jag bestämde mig för att planera för tolv ifall det skulle komma någon som inte anmält sig.

Hade funderat på om jag skulle skriva en inköpslista under natten, men bestämde mig för att jag skulle improvisera på plats i affären. Jag har planerat ett antal lite större fester och när vi har styrelsemöte lagar jag alltid lunch så jag börjar få en inbyggd känsla för hur mycket det går åt. Alltså plockade jag åt mig varorna vartefter jag gick genom affären, jag vet precis var allt finns och behövde egentligen inte gå tillbaka en enda gång utom då jag skulle ha marschaller. Just marschaller tillhör inte de varor jag handlar ofta. Jag trodde de skulle stå bland de lite mer tekniska produkterna, men man hade ställt dem väl synligt i början av affären. Säkert strategiskt, men lite ologiskt där de stod.

När jag handlat klart unnade jag mig en kopp kaffe och ett wienerbröd med något slags gräddkräm. Gott, men säkert inte speciellt nyttigt! Men jag hade absolut gjort mig förtjänt av det.

När jag kom hem bestämde jag mig snabbt för att jag var för trött för att griljera skinkan. För att få ihop planeringen skickade jag ett sms till vår ordförande och talade om att jag inte tänkte komma på antirasistdemontrationen utan åka direkt till kvällens möte. Sedan sov jag gott!

När jag vaknade griljerade jag skinkan, packade ihop allt jag skulle ha med mig och lastade in i bilen. Att åka T-bana var uteslutet när jag inte hade någon som kunde följa med och bära. Min son var upptagen och då var bilen enda alternativet.

När jag lämnat allt i lokalen åkte jag för att leta efter parkeringsplats, något som inte var det lättaste mitt i julruschen. Men jag hittade en plats och gick sedan tillbaka till lokalen och fixade till allt med hjälp av mina kamrater som jag snabbt satte i arbete.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *