Varför ska jag alltid springa på de där riktigt knepiga karlarna?

Att jag slutat nätdejta för flera år sedan har jag ju redan skrivit, jag är inte intresserad av att ”hitta” någon. Däremot tycker jag det är roligt med nya kontakter, speciellt då att chatta och maila utan att det har något annat syfte än att kanske lära känna varann. Ibland hittar jag någon som det känns hållbart med att träffa, ta en kopp kaffe eller gå ut och äta. Till exempel hittade jag Lobelia när hon hade en tidigare blogg, jag har hittat några riktigt goda vänner på Vildawebben för många år sedan och framför allt har jag många pratkontakter på nätet. En del finns där under en tid, andra har jag känt i åratal.

För ett tag sedan fick jag ett mail från en man. Han verkade trevlig och dessutom är han aktiv i någon kyrka. Han verkade lite överdriven i sin kontakt redan från början, men jag sa till honom att jag bestämt mig för att anse att han skojade när han bredde på om sin kärlek. Men eftersom jag har några stora intressen så ville jag ju gärna ringa in om det fanns något gemensamt där. Nej, han reser inte gärna på fritiden eftersom hans jobb innebär mycket resor, han vill helst vara hemma och pyssla med sitt hus och så är han ju aktiv i kyrkan.

Efter att ha frågat om diverse så kan jag konstatera att vi inte har så mycket gemensamt annat än just intresset för kyrkan. För mig är det ju då naturligt att fråga vilken kyrka han är med i. Men han svarar inte på det. Jag frågar ett antal gånger och eftersom han verkligen vägrar svara på min fråga så funderar jag på vilka som jag träffat på tidigare som inte gärna berättat. Det finns många samfund, men i min värld så har det hittills bara hänt att någon från Livets ord inte haft lust att berätta. Men det är inte vanligt det heller. Men jag frågar i alla fall varför han försöker dölja vilken kyrka han är med i och om han är med i Livets ord. Men då blir han verkligen vansinnig på mig och jämför mig med Idi Amin och säger att jag genom att vilja veta vilka föreningar han är med i delar in människor i fack för att skicka dem till avrättning.

Att den här mannen går fetbort ur min bekantskapskrets är ju självklart. Han verkar ju både elak och aggressiv. Men jag kan inte låta bli att undra varför jag alltid ska råka ut för de där riktigt sjuka männen. För inte kan det väl vara friskt att jämföra mig med en känd diktator bara för att jag frågar vilken kyrka någon är med i? Det var ju inte till en människa på gatan jag ställde frågan, det var till en ”brevvän” sedan några månader tillbaka. Dessutom uppger han just ”kyrkan” som ett av sina intressen. *blir trött*

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

5 svar på Varför ska jag alltid springa på de där riktigt knepiga karlarna?

  1. Singelpappan skriver:

    Han är förmodligen med i någon kyrka (sekt) där de får ta mycket ”skit” från omgivningen och har alla taggarna ute redan från början. Kanske är han scientolog eller något annat lika obskyrt?

    Tror inte du ska kategorisera honom som sjuk man. Sjuk räcker nog, eller möjligen sjuk människa. Hans beteende är knappast manligt eller normalt för män.

  2. Kraka skriver:

    Nej, det är inget normalt beteende för vanliga, normala män. Men han är man, det kan man inte förneka. Om han är sjuk eller bara ”knäpp” kan jag ju egentligen inte uttala mig om, men det är en åsikt jag har. Visst träffar jag på sjuka kvinnor ibland också, men då handlar det om kvinnor med en diagnos. Men att det mest är män som dyker in i min privata sfär och inte kvinnor beror väl inte i första hand på att de är män utan att jag är kvinna gissar jag.

  3. Snorkfröken skriver:

    Eftersom jag är heterosexuell kvinna så kan jag bekräfta att det här beteendet hos män tyvärr är rätt så vanligt på nätet. Hur vanligt det är bland kvinnor låter jag vara osagt men de flesta män jag pratat med säger att kvinnor beter sig galet på andra sätt än just det här hotfulla, aggrosättet.
    Vad det beror på att det här triggas igång just i dejtingsammanhang (ja, för dig var det ju inte det men helt klart var det hans ”verklighet”) kan man fråga sig.
    Ensamhet och väldigt lite erfarenhet av det motsatta könet är väl en förklaring till deras sociala katastrofbetende. Men var uppstår då denna ensamhet och varför?
    Som feminist skulle jag ljuga om jag inte sa att det är för att deras mammaor har kramat dem för lite när de var små. Låtit dem gråta för lite, låtit dem slåss för mycket och uppmuntrat deras manliga sidor på ett dåligt sätt så de förvandlats till grobianer istället för män.
    Alla mammor och pappor ska krama och pussa sina söner mycket!!

  4. Kraka skriver:

    Ja, jag har också väldigt dålig erfarenhet av mäns beteende på nätet. Många tror att de kan styra och ställa med en efter några mail. Kontrollbehovet är enormt hos väldigt många. Vad det sedan beror på är ju svårt at säga. För mig går de här männen bort direkt. Jag har inte behov av aggressiva, kontrollerande män som jag inte ens känner.

  5. Lobelia skriver:

    Eh? Om jag har ett intresse, som jag själv berättar att jag har, och du ställer en fråga om det intresset – vad är det i det som gör dig till Idi Amin? Jag behöver ju inte säga det till dig, eftersom jag vet att du är klok som en uggla, men till någon annan hade jag sagt: Dumpa!
    Och jag delar din undran – var kommer alla galningar från?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *