Ibland ger Gud en oväntad gåva

Lägenheten där jag bor köpte jag alldeles i början av 1980-talet. Hon som sålde den bodde alldeles i närheten och det var egentligen hennes dotter som hade bott här. Vi umgicks en del, drack kaffe och pratade. Jag var på besök en helg uppe i hennes sommarhus i Söderbärke och vi drack vin, promenerade och var till och med på dans nere i samhället. Söderbärke ligger fatastiskt vackert nere vid sjön Barken. Jag minns hur vi cyklade hem i sommarnatten.

Jag flyttade ner till Skåne i mitten av 1980-talet och vi hade en rätt sporadisk telefonkontakt. Men i slutet av sommaren 1986 var jag uppe här tillsammans med min son, som då var en liten baby. Vi besökte den här väninnan och jag minns att vi drack vitt vin och åt kräftor.

Men som det så ofta blir i livet när vägarna går åt olika håll och man har vardagen full med allehanda bestyr så tappade vi kontaken. När jag flyttade tillbaka hit i början av 2000-talet hade hon flyttat härifrån. Jag vet inte hur många av dem som bott här länge som jag frågat om de visste vart hon flyttat. Men ingen har vetat vem hon är eller var hon finns.

Igår var jag med på en Pilgrimsvandring ute i Tyresö som jag anmält mig till. Man håller på att bygga upp ett pilgrimscentrum och det var dags för en premiärtur på den nya Kristinaleden. Leden är 1,5 mil och ännu inte uppmärkt. Men under våren kommer man att sätta upp speciella markeringar så att var och än ska kunna gå leden, även utan att gå med ledare. Leden har anslutning både från norr och söder från Sörmlandsleden. Meningen är att man ska kunna vara på vandring både till och från Vadstena där det ligger ett stort pilgrimscetrum.

Vi samlades först i församlingshemmet vid Tyresö kyrka och fick information inför dagen. Sedan presenterade vi oss. Både min gamla väninna och jag bara skrek rätt ut i när vi upptäckte varann. Vi började sedan vandringen med att utbyta lite info och skvaller från de senaste nästan 25 åren. Ibland ger Gud en oväntad gåva och jag fick tillbaka en vän på den här pilgrimsvandringen.