Suprising, good and inspiring

Idag var det dags för avdelningens Planeringsdag. Måste ju erkänna att jag  inte såg fram mot en hel dag då vi skulle diskutera verksamhetsplanen, grupparbeta och komma fram till hur vi ska göra ännu större arbetsinsats. Vårdpersonal förväntas ju ofta springa fortare, hinna mer och vara outtröttligt positiva. Med andra ord så hade jag inga förväntningar på den här dagen, i alla fall inga positiva.

Trots min negativa inställning bestämde jag mig för att ge den här dagen en chans. Det tog inte lång tid förrän jag verkligen tyckte att det var överraskande bra och inspirerande. Inte minst var de siffror vi fick presenterade i inledningen intressanta. Det handlade om vårdtyngd, överlevnad och vårdinsatser. Nu fick jag se siffor på det jag hört redan tidigare, att Huddinge har landets svårast sjuka intensivvårdspatienter. Sifforna visade också att det är långt ner till det sjukhus som ligger närmast i vårdtyngdsnivå. Det finns en säker och bra registrering som alla intensivvårdskliniker gör på alla patiener så man kan jämföra.

Efter kaffe och en smörgås var det dags för grupparbete. Vår grupp fick bland annat diskutera hur vi ska använda medarbetarpolicyn för att öka patientsäkerheten. Vi hade en bra och givande diskussion och tiden gick snabbt fram tills vi skulle redovisa.

Efter redovisningen var det dags för en välbehövlig lunchpaus. Vi blev bjudna på lunch i personalmatsalen och för mig som enbart jobbar nätter var det trevligt med ett besök där. Jag valde alternativet med färsbiff, potais, rotsakspytt och pepparsky. Det var gott och det var också trevligt att hinna prata med arbetskamraterna. Vi hade en hel timmes lunchrast, nåot som vårdarbetare inte är bortskämda med. Normalt sett har dagpersonalen bara en halvtimme och vi på natten har inga raster alls utan istället måltidsppehåll då vi får äta om arbetetsituationen så tillåter. Som tur är så hinner man nästan alltid få i sig lite mat.

På eftermiddagen höll Mandus Frykman från Previa en föreläsning om grupper och gruppdynamik. För mig blev det som lite extra bonus. Gruppdynamik har varit väldigt aktuellt för mig de två senaste åren under sammanläggningen av min församling. Det är fortfarande ett aktuellt ämne och jag kände att jag fick en hel del inspiration som inte bara är användbart i vården utan kanske ännu mer i mitt förtroendeuppdrag i kyrkan.

Det var många tankar som slogs om utrymme i mitt huvud på vägen hem och jag var alldeles utmattad när jag kom hem. Troligen tyder det på att dagen varit bra.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *