Jag har tänkt på det här länge, men lite extra när jag läste en artikel i DN, Anställda skickade tillbaka julklapparna.
I det här fallet ligger det naturligt ett djupt missnöje i botten som inte alls handlar om julklappen i sig utan snarare om en dålig arbetsgivare och dåliga arbetsförhållanden. Men på det privata planet är det ju en annan sak. Många byter sina julklappar de fått direkt efter julhelgen.
Jag har alltid tycket att det är oförskämt att byta sina presenter om man inte har väldigt starka skäl. Man kan naturligtvis byta storlek, färg eller till något annat liknande om man redan har samma som man fått.
Men många ser sina julklappar som hårdvaluta som kan omsättas till pengar att köpa annat för. Varför ska då någon stressa sig halvt fördärvad för att hitta något passande när mottagaren sedan mer eller mindre genast rusar iväg och lämnar tillbaka. Då kan man ju lika gärna byta en bunt sedlar med varann. Eller ännu hellre låta bli att ge något alls. För varför ska man ge presenter till någon som inte blir glad? Som istället blir missnöjd med sin gåva. Presenter, oavsett om det är julklappar, födelsedagspresenter eller något man får av annan anledning, är ingen rättighet som man ska se som en extra inkomst. Det ligger en omtanke i botten och vissa är bra på att känna in vad som är rätt att ge medan andra inte lyckas lika bra. Men att lägga ner timmar på att hitta något som man vet att mottagaren ändå kommer att lämna tillbaka är verkligen slöseri med både tid och kraft.
Hur gör du? Köper du presenter som du tror mottagaren vill ha? Eller köper du något, vad som helst, för du vet att det ändå kommer att lämnas tillbaka? Eller gör du som jag, köper presenter med omtanke till dem du vet blir glada för gåvan, och till dem du känner mindre bra vad de vill ha, blommor och choklad?
