Bro bro breja

Igår hade jag tänkt åka in till Södertälje lite tidigare för att hinna hämta några tunga saker jag köpt i en affär nere på Järnagatan.
Jag gav mig av hemifrån och hade precis lagom med tid på mig för att det skulle gå ihop sig och jag skulle hinna i tid till jobbet. Med bil går det trots allt ganska snabbt om man inte är ute i värsta rusningen.

Det gick bra fram till strax efter Salemavfarten, men där tog det tvärstopp. Kön rörde sig över huvud taget inte och efter tre kvart ringde jag affären och sa att jag kommer en annan dag istället. Men fortfarande hyste jag ett fåfängt hopp om att det som orsakat stoppet skulle lösa sig, kön lösa upp sig och jag hinna i tid till jobbet.

Det kom flera polisbilar som åkte mellan filerna och vi fick flytta oss i sidled för att de skulle komma fram. En polishelikopter åkte också runt ett område långt fram. Men inga ambulanser var synliga och heller inte ambulanshelikoptern. Situationen var märklig och jag tänkte att det ju måste hänt en stor olycka trots allt.

Ett par timmar för sent droppade vi in flera av oss som skulle jobba kvällen. I Länstidningen Södertälje kunde man senare läsa vad som hänt. Det var motorvägsbron som fastnat, igen, för det är inte första gången den inte går att stänga efter en öppning. Den trista följden är att det blir ett par timmar löneavdrag och då hade jag hellre tillbringat den tiden någon annanstans än i en bilkö på E4:an.


*Vem har inte lekt Bro bro breja som barn. Klicka på länken, lyssna och minns.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *