…och en till

Precis som i tisdags var jag helt ledig även igår. Den här dagen fick ett annat upplägg än föregående. Det blev en dag hemomkring.

Dagen började med att jag var tvungen att sanera i min väska. En kulspetspenna hade läckt och det var fullt med bläck överallt. Det tog sin tid att få rent och bläckfläcken kommer aldrig att försvinna.
När jag gjort rent väskan fortsatte jag med att tvätta det jag lagt i blöt dagen innan och medan jag stod och hängde mina trosor på tork funderade jag över det märkliga fenomenet att vuxna kvinnors trosor så ofta har motiv av godis. Är det för att inge en illusion av småflickor till dessa män med lolitakomplex som gör att vuxenunderkläder allt oftare ser ut som barnkläder och tvärt om.

När jag är klar med allt pyssel på mitt rum klär jag mig för att gå ut. Jag tror, utan att veta, att det nog är ganska kyligt ute. På vägen ut möter jag en av korridorgrannarna som säger att det blivit så varmt och hon uppmanar mig att inte klä mig för mycket. Jag stoppar ändå ner min jacka i väskan. Något som ska visa sig vara ett klokt beslut.

Jag tar färjan över till Koön och går till Hamnkrogen för att äta lunch. Det är ju trots allt sommar och jag sätter mig ute i blåsten. Mycket snart åker jackan på.
Efter ett tag börjar det regna och blåser upp allt mer. Jag drar upp parasollet som regnskydd, men till sist får jag ge mig och sätter mig istället vid ett fönsterbord inomhus. Nu regnar det ordentligt och bänkar och bord ute är helt nerblötta.

När jag ätit både mat, efterrätt och druckit kaffe inser jag att jag nog måste åka hem. Skyndar genom regnet ner till färjan.

Senare på kvällen går jag på onsdagskonserten i Marstrands kyrka. Det är Elisabeth Fredriksson och Smoke Rings five som spelar jazz. Inte så kyrkligt, men väldigt trevligt.

Kvällen avslutas med läsning i sängen, ute vill jag ju inte vara i kyla och blåst. En himla tråkig sommar om man ser till vädret. Men vädret är ju inte allt – tack och lov.

 

Utsikt från Hamnkrogen på Koön mot Marstrand.
Jag bor i det gula huset, nästan längst till höger i bild.

 

 

Hamnkrogen har jöttegoda pizzor. Den här heter just Hamnkrogens

 

 

 

Elisabeth Fredriksson och hennes band Smokerings five

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

1 svar på …och en till

  1. Louise skriver:

    Nej, vädret är inte allt … tack och lov … Men nog behöver vi lite av det sommarlätta levernet, med sol, värme och lättklädda dagar …
    Jag undviker numera att vara för mycket i solen, men jag trivs med att leva enklare, så som man gör på sommaren.
    Ljuset är viktigare än något annat, så vi vill inte ha för tjocka moln … inte för länge i alla fall … hehe
    Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *