Den orytmiska rytmen

Jag fick en märklig fråga härom kvällen. Det var en person som jag känt länge som frågade. Måste säga att jag blev både förvånad över den korkade frågan och faktiskt lite irriterad.

Jag har jobbat nätter i många av mina yrkesverksamma år. Inte alla åren, men om jag räknar ihop dem gissar jag att det kan bli hälften eller kanske till och med lite mer än hälften. I november har jag jobbat i vården i förtio år.

Som nattaretare får man stå ut med många saker. Folk som ringer mitt på dagen fastän de vet att man jobbat. Man får ofta frågan vad man gör när man är ledig hela dagarna. Ofta ber de om att man ska fixa diverse ärenden åt dem när man nu ändå inte jobbar. Att man behöver sova verkar aldrig ha slagit de flesta av dem som frågar. Min pappa frågade en gång i min ungdom om jag inte skulle skaffa mig ett arbete istället för att sitta på sjukhus hela nätterna. Jag hade till och med grannar på ett ställe där jag bodde i slutet av 1970-talet som spred rykten om att jag var en fyllekärring som levde på socialbidrag. De hade minsann sett mig i morgonrock mitt på dagen en vanlig vardag.

Men för att återgå till frågan jag fick härom kvällen. Personen frågade om jag skulle jobba på natten och jag sa att jag var ledig. Då undrar han om inte det gör att mitt liv blir väldigt orytmiskt av att jag är ledig.
Det tog en stund för mig att ta in frågan, den var alltför märklig för att jag först ska förstå den. Men efter ett tag förstod jag att han tyckte att jag borde jobba varje natt för att få rytm i livet.

Jag fräste något om att jag kan väl inte jobba sju nätter i veckan och du jobbar väl inte sju dagar. Ja, så gott man nu kan fräsa i en textkonversation på nätet. Fick till svar något om att nej, det kan du nog inte, har inte tänkt på det.

Efteråt funderade jag en hel del över det här med rytm i livet. Vad är det för något? Är det att varje dag/natt ser likadan ut? I så fall ska man inte jobba i en akutverksamhet. Varje arbetspass är aldrig likadant.
Är man i behov av att allt följer en speciell rytm måste ju storhelger, semester och till och med vanliga veckoslut fullkomligt förstöra rytmen. Inte konstigt då att folk har måndagsångest redan på söndagskvällen.

Mitt liv har också en rytm, precis som en melodi där tonerna är antingen arbetspass eller ledighet. Melodin blir aldrig tråkig eftersom tonerna varierar och bildar nya mönster. Visst kommer vissa teman igen, men det är aldrig orytmiskt. Bara mer eller mindre vardag, beroende på var i melodin jag befinner mig.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

14 svar på Den orytmiska rytmen

  1. Gunnel skriver:

    Jag jobbade också natt i många år på ett barnsjukhus, och jag känner igen många av de där knepiga frågorna du skriver om. Man kan undra om folk tänker innan de pratar. Jag minns en gång vi skulle ha kalas för ett av våra barn och hade då bjudit på eftermiddagen. Jag skulle jobba på natten, men för ett barn är födelsedagen viktig och det är noga att den firas på rätt dag. Jag tänkte att jag kan väl stå ut med lite mindre sömn en gång. Gästerna ringde en kvart innan och sa att de blev ett par timmar försenade, men de tyckte att det gjorde inget för då kunde jag ju passa på att sova en stund. Det går inte att argumentera med sådana människor.

  2. Hillevi skriver:

    Ha! Precis så är det! Jag har också jobbat natt en hel del på ett djusjukhus. Tiden som behövdes för att komma i fas igen var helt obegriplig för min omgivning.

    • Kraka skriver:

      För mig är det obegripligt med alla dessa människor som inte förstår hur många gånger man än förklarar.

  3. Helene skriver:

    Jag hade en gång en väninna som envisades med att ringa vid lunchtid och glatt säga att nu måste jag väl ha sovit färdigt. Det är som att det är skamligt att sova på dagen trots att man jobbat natt, man behöver liksom bara sova ett par, tre timmar då eftersom det är dag. Jag ringde till slut upp den här kvinnan mitt i natten och talade om för henne att nu hade hon sovit klart. För att inte tala om folk som tycker att jag har en ledig dag efter ett nattpass. Att jag har så mkt fritid. Det har ju de också. På nätterna!

    • Kraka skriver:

      Jag har faktiskt funderat på det där med att ringa upp en del personer mitt i natten. Men jag har insett att de nog ändå inte skulle förstå budskapet.

  4. Ingrid skriver:

    Det är nog svårt för den som aldrig jobbat under andra förhållanden än vanlig dagtid att förstå hur det fungerar att jobba natt. Man har nog svårt att begripa att dagen inte används till att glida omkring och vara ledig när alla andra jobbar. Min mamma jobbade natt i många år på ett pensionärshem, så jag känner igen en del av det du skriver om. Hennes liv hade absolut en rytm och hon trivdes jättebra med sitt arbete.
    Kram, Ingrid

    • Kraka skriver:

      Överhuvudtaget är det många som har svårt att förstå och se på saker på annat sätt än sitt eget.
      Ha en bra dag Ingrid! Nu ska jag strax bädda ner mig.
      Kram

  5. Ullis skriver:

    Antar att du sover gott just nu. 🙂

    Jag har själv funderat på att jobba natt, men dessvärre har jag en grannfamilj ovanpå där de har ett barn som härjar omkring hela dagarna = morgon, middag och kväll. Ett enda barn som låter som fem.

    Jag blir jättegrinig om jag inte får sova, så det kanske är bäst att inte utmana ödet.

    • Kraka skriver:

      Jag är inte så störd av ljud som inte berör mig. Men grannar som till exempel renoverar kan vara väldigt störande. Annars sover jag gott.

  6. Louise skriver:

    Det hade jag inte en aning om, att människor är så ”korkade” … om jag får säga så?

    Jag har ju jobbat natt, som jag tror att jag nämnt för dig någon gång, som delar i ett 5-skift. Den rytmen var omänsklig och jag mådde förfärligt dåligt det år som det varade. Tror att enbart natt med återställning till helgen skulle gått bättre, bättre för rytmen i kroppen.
    Men jag upplevde inte att folk inte fattade att man behövde sova? Däremot var det svårt att sova eftersom livet omkring var aktivt på dagen. För när ska folk jobba i trädgården med gräsklippare och renovera och hamra om inte på dagen? Man kan ju inte begära att de ska göra det på natten. Kunde aldrig sova mer än 3 timmar under nattdygnen, så jag höll verkligen på att ta knäcken på mig.
    Människor är så olika. Vissa fixar nattjobb galant, och andra blir sjuka av det.
    Oavsett så borde väl ändå människor omkring förstå att alla behöver sova, även om man kanske inte kan rätta sitt liv efter att någon har sin dygnssömn på andra sidan väggen mitt på dagen …
    Strongt att du fixar det tycker jag, även om du själv inte tycker att det är så märkvärdigt … 🙂

    • Kraka skriver:

      Ja, folk är nog rätt korkade. Jag känner nästan ingen som jobbar natt som inte kan berätta om oförstående svärföräldrar som klagar på att sonens/dotterns man/sambo sover på dagarna istället för att göra nytta i hemmet.
      Min egen exman kunde inte förstå att jag tyckte det var jobbigt när han stod med en bunt fakturaunderlag och absolut skulle ha femtio fakturor utskrivna före lunch när jag jobbat natt och hade flera näter framför mig. Han tyckte bara att jag var jobbig och lat om jag sa något.
      Jag blirinte störd av gräsklippning eller normala renoveringar. Men ja gblir väldigt störd och irriterad när folk ständigt ska påpeka att jag inte lever ett normalt liv, att jag är lat som sover på dagtid och att jag jag borde ta mer ansvar för saker som ska skötas dagtid.
      Jag kunde komma hem på måndagsmorgonen efter en helg av nätter och hitta tvättkorgen översvämmad med en svans av smutstvätt ända ut i hallen. Diskbänken full av smutsig disk, Likaså vardagsrumsbordet och matbordet. På golvet var det fullt av intorkade fläckar efter spilld mat.
      Ja gförutsattes att ta hand om detta direkt jag kom hem, jag hade ju ”varit ute” hela helgen. När ja gpåpekade att mannen kunnat plicka i diskmaskinen och kört den, tvättat ett par maskiner och torkat upp det han och hans unge spillt sa han att ”han behövde vila på helen eftersom han hade ett arbete att sköta”. Till dett akan läggas att visst, han arbetade, men jag var den som drog in pengar till vår gemensamma försörjning. Självklart höll hans mamma med honom om hur synd det var om honom som var tvungen att själv laga mat när jag var och jobbade.
      Det är mycket enkare att leva tillsammans med katter! De sover när jag sover, äter det ja gserverar och fyller aldrig upp tvättkorgen så den rinner över.

  7. Maria skriver:

    Jag sover bättre på dagen än på natten. Inga barn som kommer in pga av mardrömmar & ingen make som snarkar/surfar. Hade stora problem att förklara detta för min f-kasse kontakt nu när jag skulle gå från 50% sjukskrivning till 25%… ”Om du kan jobba så många timmar i sträck kan du jobba heltid”. Lyckligtvis hade jag förutsett den här invändningen och kunde visa skillnaden (lättare att lägga upp arbetet etc) OCH att jag faktiskt sover kasst på nätterna – speciellt när jag jobbar kväll/dag. Till sist fick jag godkänt att jobba natt + sjukskriven 25% i två månader. Så jag har 2 månader att hitta tillbaka till min melodi och rytm
    . Och med första veckan på 75% klar kan jag konstatera att det känns helt ok trots att den inkluderat 2 dagar utbildning…

    • Kraka skriver:

      Jag sover också bättre på dagtid. Eftersom jag har en förskjuten dygnsrytm (vissa människor har det medfött) är jag livrädd för att försova mig och nattsömn innebär ständigt uppvaknande med stark hjärtklappning. Om sovperioderna överstiger 20 minuter är jag glad. Oftast vaknar jag med 10-15v minutersintervaller. När jag är ledig sover jag oavsett tid.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *