I boken, en deckare, jag just nu lyssnar på studerar en av huvudpesonerna filosofi. Vid ett tillfälle citerar hon Jean-Paul Sartre. Han har sagt ungefär så här: Om man känner sig ensam när man är själv har man hamnat i dåligt sällskap.
Det fick mig att fundera lite på vad vi fyller våra liv med och vad som får oss att känna oss tillfreds eller ensamma och kanske lite övergivna. För om man inte tycker om sig själv, inte har en väl underbyggd självkänsla så är man ett rätt dåligt sällskap åt sig själv.
Istället för att fylla tiden med meningsfulla sysslor grubblar man på varför man är ensam, varför den man vill vara tillsammans med är någon annanstans. Man känner sig bortvald och försummad.
Har man däremot en bra självkänsla vet man sitt värde och är sin egen bästa vän. Man använder tiden till meningsfulla saker som ger både avkoppling och laddar batterierna. Man passar kanske på att tvätta, lyssna på musik man gillar, pratar länge i telefon med en god vän. Kanske använder man tiden till att göra upp planer eller sortera och gå igenom minnen från resor och tillställningar. Man känner sig glad och tillfreds och blir på så sätt ett bätte, och mer attraktivt, sällskap för dem man vill vara tillsammans med.
Jag trivs utmärkt i mitt eget sällskap, skulle enkelt kunna vara ensam i en vecka utan att sakna någon. Jag tror jag aldrig har känt mig ensam på det viset någonsin. Däremot kan jag känna en annan slags ensamhet ibland, tex om det finns något jag behöver prata om eller något som tynger mig.
Det är den där perfekta balansen mellan att vara social och vara ensam som är själva livet för mig och jag är tacksam att jag är jag och kan uppskatta det, annars vore livet ganska outhärdligt tror jag 🙂