Jag var en av 42513 personer, som sprang och/eller gick, genom den del av Norra länken som kommer att öppnas för trafik om någon vecka. Tunnelloppets sträcka var 1 (en) mil, en ganska lagom sträcka för att man skulle slippa ta ut sig.
Som ni kanske vet har jag varit sjuk, äter fortfarande antibiotika, och för mig var det att ta det lugnt som gällde. Men jag är ändå nöjd med min tid på strax under två timmar (1:54:05). Jag tränar normalt gång i 2,5-5% lutning i medelhastighet 6 km/h. Men då går jag hela tiden.
Nu fanns så mycket att titta på, bildspel, utställningar och i taket hade man hängt standar med bilder och upplysningar om var vi befann oss och vad som låg ovanför. Det spelades musik på många ställen. Jag passade också på att hjälpa en del personer att ta bilder på dem med deras mobiler och när det var möjlighet att dricka något stannade jag en stund.
När det var ungefär 2,5 kilometer kvar stod SJ med ett långt bord och bjöd på glögg och pepparkakor inne i tunneln.
På det hela taget var det en häftig upplevelse att till fots ta sig genom biltunneln. Det är en engångshändelse och jag känner mig lite ledsen att jag missade det första tunnelloppet då man öppnade första sträckan. Måste verkligen se till att inte missa loppet när nästa sträcka ska öppnas.
Strax före start i min startgrupp
Startskottet har gått och vi är på väg
Vi kom in i mörkret och på väggarna visas bildspel av närmast psykedelisk art. Ljuseffekter och olika havsdjur i lysande blått
Del av en utställning om berget och bergarterna där tunneln är dragen
I de mörka delarna av tunneln ger belysningen ett nästan magiskt intryck
På ett ställe hade man byggt upp ett vinterlandskap med snöiga granar
En kort sträcka utomhus och här känner jag igen mig. Annars har man väldigt lite känsla för var man är då man befinner sig inne i tunneln
SJ bjöd på glögg och pepparkakor
Det börjar närma sig slutet, bara ett par kilometer kvar
Sista rycket, uppförsbacke
MÅL, en välkommen syn
Pingback: Lördagsmiddag med sonen | Kraka
Oj,nu blev jag avundsjuk. När du skrev att du var i tunneln så trodde jag att du menade tunnelbanan 🙂 Det här låter som en fantastisk upplevelse. Bra gjort också med förkylning i kroppen dessutom!
Ja, det var verkligen en speciell känsla att befinna sig i tunneln. Speciellt för mig (och många andra) som tog det lugnt oc hpassade på att titta på allt som var ordnat bara för det här tillfället. Sådant ser man inte om man bara rusar på för att få en bra tid.
Jag är också glad och tacksam att jag hann bli så pass bra att jag orkade ta mig fram. Min höst har varit jobbig.
Pingback: Tisdag ser jag mig omkring – En listig dag | Kraka