Slitsam dagvagt (2014-12-16)

Den här dagen blev riktigt slitig. Vi var två sjuksköterskor kort eftersom de som skulle kommit med flyget på måndagen blivit fast i Kangerlussuaq på grund av väderförhållandena. Man kunde inte landa i Nuuk eftersom det var is på landningsbanan. Vi fick senare veta att de kretsat runt ovanför flygplatsen i ett par timmar och sedan, eftersom bränslet var på väg att ta slut, blivit tvugna att återvända. Där hade de fått övernatta på ett hotell.

Jag fick ansvar för den riktigt dåliga patienen tillsammans med vår student, en infödd tjej som därmed talar både danska och grönländska. Tur för mig för de var många anhöriga på plats och alla talade inte danska.

Dan gick fort, vi hann dricka kaffe sent, men då vi skulle äta lunch hann vi bara börja så kom den kirurg som vi väntat på under förmiddagen för att lägga in en dialyskateter. Det var bara att resa sig och lämna maten på bordet. Som tur var hade jag bara råa morötter med som kunde sparas och ätas efter dagens slut. En av dem åt jag när vi dokumenterade, klockan 15.20 eftersom jag började känna mig yr och lite illamående eftersm jag var hungrig och trött.

Det var trots allt lite spännande att se dem göra det operativa ingreppet då de la in en kateter i buken på patienten. Den här typen av ingrepp görs knappast inne på patientsal hemma. Vi kör våra patienter till operationsavdelningen. Jag vet bara en kirurg som gjort ett, mycket större, operativt ingrepp på salen. Tyvärr skedde det medan jag var på lunch, så jag fick aldrig se det. Men det räddade livet på pateinten som aldrig skulle klarat sig annars. Den kirurgen, K S, är en av de kirurger som jag har stor respekt för. Jag har sett henne in action när jag sövde på HS och vet vilken enormt skicklig, men ibland ganska okonventionell, kirurg hon är. Hon skulle absolut få operera mig om det skulle behövas.
Man anväder sig av peritonealdialys här eftersom man inte har några dialysapparter. Hur vanligt det är med peritonealdialys i Sverige numera vet jag inte. Jag har inte sett det sedan jag jobbade på transplantation i början av 2000-talet och då var det njurmedicins personal som kom och både tappade i och ur vätskan. Man använder sig av bukhinnan som dialysfilter. En rätt fiffig metod egentligen då patienten inte blir bunden till en apparat och vissa kan till och med gå och jobba medan dialysatet skvalpar runt i magen. Så var dock inte fallet här. Vi skulle dra patienten på vätska och då tappar man oftast i vätskan och ut den direkt. Jag var bara kvar när första dialysatet tappades ut och vägdes och jodå, det vägde mer än vätskan in.

Efter jobbet hade jag tankar på att gå hem, tillaga ägg, bacon och vita bönor och sedan gå ner till biblioteket eftersm min son meddelat att han skulle skriva ett svar på mitt mail när han kom hem.

När jag ätit var jag så trött att någon promenad mer till centrum inte kändes aktuell. Jag skickade ett sms till min son och berättade att jag skulle lägga mig istället. Det är relativt billigt att sms:a till Sverige när man har Telia. Det finns något samarbete mellan Tele Greenland och Telia. Det är inte ens jättedyrt att ringa/svara på samtal. Jag har sett vad det kostar om man har andra operatörer i Sverige och nästan baxnat. Jag har faktiskt inte någon anledning att skaffa mig ett grönländskt mobilnummer. Sms inom Grönland är inte heller speciellt dyrt för mig. I synnerhet som mina kommunikationer med dem där hemma huvudsakligen sker via mail och chatt på bibliotekets gratis wifi. Tror min räkning var uppe i 76 kronor när jag kollade på ”mina sidor” i förrgår.

Jag somnade före klockan 18 och vaknade första gången 21.15. Lyssnade lite på bok, tittade på TV, dansk TV1, och åt lite igen. Drack kaffe några gånger. Men jag var vimmelkantig av trötthet och varje gång jag la ner huvudet på kudden somnade jag omgående.

Det här inlägget postades i Grönland: Första resan, Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *