Julefrokost i Qinngorput (2014-12-19)

På eftermiddagen gick jag ner till centrum för att köpa den julklapp jag skulle ha med till festen. Alla skulle köpa något för cirka 20 kronor. Jag köpte också en Cola zero att ha med eftersom alla skulle ta med sig egen dryck.
Jag hann precis hem och byta om innan det var dags att gå till bussen som skulle gå vid 18. När jag kom till busshållplatsen var ingen jag kände där, inte heller C. Jag frågade någon om bussen till Qinngorput går från den hållplatsen, jag hade namnet på bild så det kunde inte bli något missförstånd vad jag menade. Och jodå, bussen skulle gå där.
Klockan 18 gick det en buss med rätt nummer på andra sidan gatan. Jag blev rätt förvirrad eftersom stället vi skulle till ligger åt andra hållet.

Efter ytterligare en stunds väntan kom C, som stått på föregående hållplats, men också på fel sida av gatan. Vi fick helt enkelt vänta på nästa buss som verkade gå om sådär 40 minuter. Det blev en lång, kall väntan och stelfrusna fötter. Jag var glad att jag hade mina överdragsbyxor under klänningen. Den där idéen med termokjol fungerar inte här. Det är alldeles för kallt.

Till sist kom i alla fall bussen och våra fötter hann tina upp lite under färden, men det var rätt stappligt att gå från bussen till huset. Fötterna ville inte riktigt lyda.

Det var ett fint område och en fantastisk lägenhet. Vi välkomnades in i värmen och jag blev informerad om att ”snart ska du få smaka på valhud”. Eftersom jag visserligen hörde och uppfattade just presis detta, ”du ska få smaka på valhud” trodde jag att jag nog inte förstått riktigt och frågade igen vad man sagt. Jodå, jag skulle få smaka på valhud och blev visad skålen med denna, grönländska, delikatess.

Bordet var vackert dukat och vi tog plats. Det fanns massor av mat, det var knytis. Det fanns sillinläggningar, olika sorters kallskuret och grönsaker. Det fanns också olika, hemkryddade snapsar. Ni där hemma som känner mig vet ju att jag inte dricker snaps. Kan möjligen smaka lite av någon kryddad variant.

Nu bjöds jag på valhud och jag var mycket skeptisk. Men jag var trots allt hembjuden till någon på orten och kände att tacka nej inte riktigt var okej. Så jag tog en bit och delade den i mindre bitar.
Vad jag tyckte om denna delikatess lämpar sig inte för skrift och när jag fick frågan vad jag tyckte sa jag:”Måste jag berätta det? Min goda uppfostran förbjuder mig att vara ärlig”. Då tog A, som är chef på avdelningen, några av bitarna från min tallrik och sa: ”Jag ska hjälpa dig med dem”.
Efter att ha fått i mig några av dessa valhudsbitar sa jag:”Nu behöver jag banne mig en rejäl snaps!”

En av snapsarna var kryddad med någon växt de kallar Grönlandsposten. Har ingen aning om vad det är, men den plockas i juli-augusti. Den var mycket god och jag blev förtjust i den. Måste på något sätt få någon att ta hem denna krydda åt mig under sommaren.

När alla ätit klart skulle det bli kaffe och Ris à la Malta. Vi reste på oss och tittade runt lite i lägenheten. Jga fick syn på en gammal skrivmaskin av märket Erika. Precis en sådan som min mamma gjorde utskrifter på under 1940-talet och som sedan fanns på pappas kontor under många år.
Jag berättade det och fick då veta att den tillhört hennes bror. Vi skrattade gott åt deras slogan ”Bläck och penna får ge vika, skriv istället på Erika” som jag reciterade. Jag älskar den där gamla skrivmaskinen. Precis en sådan som jag också har och som jag lärt mig skriva på .

Det blev dags att sitta ner igen. Ris à la Malta serverades i form av tårta. Med en kexxbotten under och sylten ovanpå. Så ska jag också börja göra.

Efter kaffet var det dags för paketen. Paketen lades i en hög och två tärningar gick runt. Den som fick en sexa fick välja ett paket. När paketen var slut sattes en klocka på två minuter och nu fick den som fick en sexa ta ett paket från någon annans hög. När de två minuterna gått hade jag inga paket alls.
Nu packades paketen upp av dem som hade några och alla kunde se vad det var i dem. Sedan började en ny omgång på två minuter då man fick ta vad man vill ha från någon annan om man fått en sexa. När också dessa två minuter gått hade jag två saker, ett vackert rött ljus och en liten rutig ”säck” med hjärtmönstrat foder. Jag var mycket nöjd. Till ljuset hörde det ursprungligen några chokladbönor, men dem lät jag A behålla när jag tog ljuset från henne. Hon erbjöd mig sedan att få dem, men jag sa att hon nog behövde dem bättre. Jag kände djup tacksamhet över att hon hjälp mig äta valhuden jag haft på min tallrik.

Också trevliga kvällar har sitt slut oc det blev dags att ta farväl och åka hem. Nu hade bussarna slutat gå och det ringdes efter ett par taxibilar. Vi var tre i bilen jag åkte med in till stan. 26 kronor var blev det, åka taxi här är i alla fall inte dyrt. När jag kom hem var klockan nästan halv ett och det var sovdags.