Långt borta och liten (2014-12-29)

Arbetsnatten flöt på fint. Jag var riktigt trött de sista timmarna och mitt i det fick jag reda på att något hänt hemma som inte kändes bra. Jag skickade flera meddelanden till min son, men fick inget svar.

När jag kom hem hade jag svårt att koppla av, jag låg vaken hur länge som helst och kände mig både långt borta och väldigt liten. Sa till mig själv gång på gång att just i det här sammanhanget hade det varit lika opraktiskt om jag varit i Göteborg som på Grönland. Det var ingen skillnad egentligen, jag behövde hjälp av någon där hemma som kunde lösa problemet.

Jag lyckas slumra lite av och till. Min son hörde äntligen av sig och jag föll i en kort, orolig sömn. När jag var tvungen att gå upp var jag helt yr och vimmelkantig. Men jag behövde ner till biblioteket och till stan.

När jag sitter på biblioteket får jag till sist ett lugnande besked från min son. Han har varit ute vid vår stuga och kollat läget. Inget hade hänt där.
Jag hade under natten fått veta att det varit en inbrottsvåg i vårt område och att ett stort antal av stuorna haft inbrott. Klart jag blev orolig. Dessutom är det viktigt att snabbt göra anmälan både till polis och försäkringsbolag om man råkat illa ut. Men den här gången hade vi klarat oss. Men jag insåg att jag nu skaffat mig ett nytt orosobjekt i tillvaron.

Jag blev nästan utslängd från bibblan. Bibliotekarien kom och sa att det var två minuter kvar. De har starkt begränsat öppethållande i mellandagarna. Men jag hann packa ihop och ge mig av utan att vara sist ute.

Sedan gick jag till Brugseni och köpte vin och en fryst pizza, en lite lyxigare än de budgetpizzor jag brukar köpa. På hemvägen slank jag in på Bryghuset och drack en öl, en Julebrygd.

Hemma lyssnade jag på bok, åt pizza och drack ett glas vin. Sedan tog sömnbristen ut sin rätt och jag slumrade i fåtöljen. Är verkligen förtjust i den fåtöljen. Hoppas verkligen att jag får ett lika bra boende nästa gång, men det är kanske att hoppas för mycket. En del boenden verkar ju rena skräcken. Man kan bli placerad både långt från sjukhuset, i små lägenheter med visserligen eget rum men med delat kök och badrum. Det är dessutom inte alls säkert att det är med andra kvinnor man måste dela, det kan lika gärna vara med en okänd man. Så vill jag inte ha det!!!

050

Det här inlägget postades i Grönland: Första resan, Livet. Bokmärk permalänken.

6 svar på Långt borta och liten (2014-12-29)

  1. Glada gumman skriver:

    Nu har jag äntligen lagt in en länk till din sida från min.
    Jag gillar kommentarer du skriver på andra sidor, du verkar vara en klok kvinna i mina ögon.
    Intressant att läsa om dina erfarenheter av att arbeta på Grönland. Oavsett vad som händer på hemmafronten gissar jag att det känns jobbigt att vara långt hemifrån just då, även om det inte skulle göra någon skillnad om du var hemma.
    Njut av fåtöljen så länge du har den!

  2. Geddfish skriver:

    Såg att du tillverkat ett inlägg till och jag blev nyfiken.
    Jag förstår om du känner dig liten, då du är så långt bort, men inget ovanligt att folk har långt hem längre, det funkar bättre med resor än förr i tiden.
    Frågor springer upp i huvudet, såsom hur länge du ska vara på Grönland och du räknar tydligen med att komma tillbaka, eller? Lite som att folk åker till Norge och jobbar, kan jag tänka mig, eller Danmark.
    Ha det!

    • Kraka skriver:

      Reser hem den 5 januari. Har skrivit kontrakt för ännu en period här 9 februari till 27 april.
      Det är spännande, men tyvärr inte så lönsamt.

  3. Ingrid skriver:

    Jag förstår din oro och känslan av att man är så långt borta och inte kan påverka vad som händer måste vara stressande. Tur att du fick tag i sonen och att han kunde lugna dig. Det är otäckt när det blir såna där inbrottsvågor. Vi hade det i Klintehamn för några år sedan, då folk blev bestulna mitt på ljusa dagen ibland. Det var Hasselaungdomar som gick bärsärkagång, slog sönder fönster och tog sig in i villor, brände bilar mm mm rackartyg, men efter en bra insats från Hasselaledningen och polisen blev det lugnt igen.
    Ha en riktigt trevlig nyårsafton, fast du kanske är på jobbet? I så fall hoppas jag att det blir en lugn jobbnatt.
    Gott Nytt År!
    Kram, Ingrid

  4. Kraka skriver:

    Inbrott är en så stor kränkning. Får man dessutom sitt hem och sina saker förstörda blir det än värre.
    Jag är ledig, har missat, eller valt bort, en fest. Sitter i sjukhusentrén och svarar på kommentarer och lite mail. Ska gå hem strax. Börjar tidigt imorgon.
    Hoppas du har en fin nyårsafton. Klockan är strax dags därhemma ser jag. Här får vi njuta av det gamla året fyra timmar till.
    Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *