Ute blåser sommarvind – not (2015-04-14)

Nej, någon sommarvind blåste det inte ute. Men blåste gjorde det och det snöade. Snön yrde med enorm hastighet och jag orkade inte ens titta ut på trappen på hela förmiddagen. Jag visste hur det skulle se ut. Det skulle absolut gå att ta sig ut, jag har blivit en mästere på att åka kana på ändan. Men att sedan gå genom blåsten kändes inte lockande alls och jag var glad att jag var ledig. Kanske skulle det bli bättre väder senare, eller i alla fall till dagen därpå då jag skulle jobba.

Jag hade inte planerat att tillbringa dagen inomhus, hade tänkt att ta bussen ut till Malik. Men det var inte aktuellt av flera skäl, dels för att det kändes jobbigt i största allmänhet att ta mig till bussen dels för att det knappast skulle vara den fantastiska upplevelse som alla säger när det var snöoväder och därför dåligt utsikt. Malik är badhuset och har utsikt över havet. Det ska vara så vackert säger folk.

Istället roade jag mig med att omväxlande läsa och se film. Dessutom längtade jag hem. Hem till våren, hem till mitt lilla hus och trädgården, hem till katterna, hem till min son, hem till vännerna, hem till mitt vanliga liv… Hem, hem, hem.

Minns att jag var lika trött sista veckan förra gången jag var här. I Sverige har vi inte den här typen av arbetstider och arbetsscheman. Vi har inte så här många veckoarbetstimmar på ett treskift och det finns en arbetstidslag som säkerställer både dygnsvila och veckovila. Visst, det händer att jag jobbar fem nätter i rad, vilket blir 52,5 timmar. Men då är jag ledig en vecka efteråt, inte som här att jag har en nästan likadan vecka igen.

Btw, livet är fullt av överraskningar. Inte alla är helt angenäma. När jag tittade på harry Potter häromdagen var den textad, glad överraskning. Ja, textad på engelska alltså. Men det gör att jag kan koppla av lite mer och slipper lyssna så koncentrerat. Jag gillar text på film, även på svenskspråkig film. Men när jag ska se ännu en film om Harry Potter är den också textad. Men på spanska!

På eftermiddagen bestämmer jag mig för att titta ut genom ytterdörren. Försiktigt, försiktigt så snön inte ska ramla in för då går dörren inte att stänga igen. Det är nog nästan en halvmeter snö utanför dörren.

Jag funderade lite på om jag skulle äta, inte för att jag var hungrig utan mer för att ha något att syssla med. Det fanns dessutom inte så många rätter på menyn. Men pasta med pastasås fanns i alla fall och jag satte på en gryta vatten. Utan trasa den här gången.

Efter maten blev jag akut trött och sov ett par timmar. När jag vaknade vid 20-30-tidne hade vädret lugnat sig och det såg inte ut att snöa. Men det hördes i fläkten att det blåste ordentligt fortfarande. Det hade trots allt varit en rätt bra dag inomhus.

Jag drack kaffe och läste klart boken. När jag var klar var klockan fyra minuter före midnatt. Jag hade gjort några avbrott och lagt boken ifrån mig. Dels för att historien i sig tog energi, dels för att jag behövde lyfta ögonen från den danska texten. I pauserna spelade jag Candy crush.

Satte mig sedan i sängen, slog på datorn, kopplade in mina hörlurar och lyssnade på musik med Peter Pringle. Förutom att vara en fantastisk musiker har han en röst som fyller hela min själ med glädje.