Det var meningen att jag och Xanthos skulle återvänt till stugan igår, men precis när jag skulle gå ut och sätta mig på gården med min kaffekopp började det regna. Så det fick bli omprogrammering av planeringen.
Jag åkte till IKEA och åt lunch, nu var ordningen återställd och bara normalmycket folk för en torsdag. Måndagar är fortfarande att föredra.
Brygglunch kallas den här kombon och är väl värt sitt pris.
Jag hade tur, solsängarna som jag planerat att köpa men missade sist jag var där i röran var nu nedsatta till halva priset. Allt kommer till den som kan vänta… (enligt ett ordspråk i Predikaren i Gamla Testamentet och ett återkommande inslag i en musikal jag såg för ett tag sedan i Högalidskyrkan). Jag fick med mig en pall också och en tigermönstrad pläd i de rätta färgerna för att ha i bilen när jag vilar på långkörningar.
När jag var tillbaka från IKEA var det inte riktigt tid att åka till stugan med Xanthos. Det var mitt i rusingstid och istället ordnade jag tillsyn sent på kvällen åt honom och åkte direkt till jobbet hemifrån.
Natten var helt okej, inte mer jobbigt än vad som kan ses som normalt på en intensivvårdsavdelning. Men natten innan, då jag var ledig hade det visst varit kaotiskt igen. Men det har blivit bättre sedan man minskade med en plats och anpassade lite mer till den befintliga personalstyrkan. Det finns en gräns för hur mycket vi orkar och ett tag var alla dödströtta. Av flera skäl som jag inte kan gå in på.
Efter jobbet köpte jag kaffe, bröd och ost. Jag brukar köpa en ost som heter Svarta Sara, men nu hade jag tydligen tagit något som heter Munkens svarta. När jag sa Svarta Sara blev killen i kiosken riktigt förnärmad och tog det som ett rasistiskt uttryck. Jag lyckades lugna honom men han verkade inte tro att det verkligen finns en ost som heter Svarta Sara. Man måste nog inte vara expert på ostar för att jobba i Pressbyrån, men som vit, etnisk svensk måste man hela tiden vakta på sin tunga och akta sig för att säga något som lättkränkt person kan ta som en förolämpning. Det borde ju jag veta som bor i en sådan förort, men ibland glömmer man bort sig och beter sig som om alla runt omkring en är lika och missar att man måste göra skillnad på vem man pratar med och vem som kan höra. *suck*
Hemma i stugan sov jag och på eftermiddagen åkte jag hem och hämtade Xanthos. Han verkar nöjd med att vara tillbaka i stugan. Men å andra sidan verkade han precis lika nöjd med att komma hem i onsdags. Han vill nog helt enkelt vara där jag är.
*Svarta Sara är en kittost, en typ av Danbo-ost, av danskt ursprung.
Hej, här fångade jag ditt nyaste inlägg!
Jag har smakat både Svarta Sara och Munkens svarta, jättegoda. Ja, tänk att man ska hålla sådan styr på tungan. Svart som vitt, vitt som svart, vad är fel, egentligen??
Min väninna är sjuksköterska och hon verkar oftast gå på knäna, fast fötterna på marken (skojar hon).
Fredagskram!
Vi får väl snart döpa om färgen svart till något annat, för det är ett ord som verkar vara väldigt känsligt. Skulle man vara rasist för att man vill köpa en ost som heter Svarta Sara?
Visst vill Xanthos vara där du är, så är det säkert.
Trevlig helg!
Kram, Ingrid
Ja du, det har blivit så jobbigt och konstigt detta med att folk tror sig ta illa upp, eller vad det nu är. Många ord som vi har haft som vanliga förut och använt är nu tabu. Bara att rätta in sig i ledet.
Predikaren har många bra ordspråk.
Trevlig helg.
Kram!
Allt kommer till den som kan vänta, det är så sant som det är sagt. Det gör verkligen det, om man har tålamod att vänta in rätt tillfälle, vilket jag mycket sällan har tyvärr. Kram! <3
Så länge inte danskarna regerar tycker jag att vi med gott samvete kan låta osten heta som den heter! God är den i alla fall 🙂