Lång dags färd…

Lång dags färd mot natt heter en pjäs av Eugene O´Neill för vilken han fick Pulizerpriset för dramatik postumt 1957.
Min dag har också varit lång och gått mot natt, men kan knappast räknas som någon stor litterär begivenhet.

Jag vaknade vid halvtiotiden, det blev ju ganska sent igår, och började med att dricka kaffe i sängen medan jag lyssnade på en bok.
Till sist blev det ändå dags att ta tag i dagen och jag satte fart med att jobba i trädgården. Jag klippte gräs, krattade och plockade upp ruttna äpplen som fallit ner. Jag körde med både gräsklippare och trimmer. Medan batterier till trimmern laddade om sig passade jag på att diska.

På eftermiddagen satte jag mig en stund med lite mat. Det fick bli en av Findus färdigrätter, en kycklingrätt med stark sås. När jag ätit fortsatte jag en stund till.
Åkte iväg och köpte några småprylar på Hemköp och tankade bilen på Statoil. Sedan tillbaka till stugan och plockade in disken.
Packade in i bilen det jag skulle ha med mig. Xanthos skulle också med och han är nu så van vid våra bilresor att han mer eller mindre själv går in i buren.

Åkte hem och ringde F som kom ner och hhjälpte mig bära. Vi kom överens om att jag skulle komma över en stund senare.
Åkte och handlade saker inför morgondagen och lite ostbågar att ha med till F som lovat bjuda på ett glas vin.

Vi åt ostbådar och drack varsitt glas rött. Jag fick provspela på hans keyboard och även prova ett annat instrument som vi inte kan namnet på. Är det någon som vet så berätta gärna (se bild). Jag ska också köpa ett keyboard, men jag ska köpa ett som man inte måste koppla till en extern förstärkare. Jag har inte den typen av utrustning så det går nog säkert på ett ut prismässigt. Dessutom verkar det så mycket enklare.

Det har varit en lång dag och morgondagen lär inte bli  kortare. Nu ska jag och Xanthos vila i sängen och jag ska se lite engelsk kriminalserie, Ett fall för Vera.

20150909_205350-1

 

Det här inlägget postades i Livet, Mammason, Stugan, vår egen korkek. Bokmärk permalänken.

2 svar på Lång dags färd…

  1. Pingback: Kort dags färd… | Kraka

  2. Pompom Sönnfors skriver:

    Det konstiga instrumentet ser ut att vara en släkting till mbira (eller »tumpiano«). Det kan se ut på många olika sätt och ha många olika namn men principen är densamma – att man knäpper på metallpinnarna och så ger det resonans i den ihåliga kroppen. Men jag har aldrig sett den där formen. Vet du varifrån det kommer?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *