Inte en bal på slottet, men nästan

Galamiddag på Uppsala slott och jag var lycklig nog att få vara med. Middagen hölls som en del av den konferens jag berättade om här.

Uppsala slott är ursprungligt byggt av Gustav Vasa och tog sin början 1549. Arkitekter var Henrik von Cöllen och Paul Schütz.
Många historiska händelser har ägt rum i byggnaden, bland annat drottning Kristinas abdikering. Jag är en stor beundrare av denna kvinna som vågade gå sin egen väg. Det var hon som sa att den som går sina egna vägar behöver ingen karta. Tänk så rätt hon hade i det.

Det var en fantastiskt trevlig kväll. Det var bordsplacering och jag kände mig lite nervös eftersom jag sett att ingen jag kände skulle sitta nära mig. Men det visade sig vara alldeles onödigt att oroa sig för. Precis innan vi skulle sätta sig drabbades jag av rädsla för att inte veta i vilken ordning glasen skulle användas. Trams! Det vet väl alla. Man dricker ur det glas de serverar i. Jag har dessutom varit på ett otal middagar av samma dignitet och kan, hör och häpna, uppföra mig. Men det hindrar ju inte att jag ibland får lite svindel.

Mitt emot mig satt ett par ifrån Island, han var plastikkirurg och hon var laboratorieassistent och jobbade på hans mottagning. Båda talade svenska och jag andades ut. Men säg den lycka som varar beständigt… På min vänstra sida satt två kvinnor från Finlands brännskadeavdelning. Den finländska kvinnan talade svenska, men den andra var från Frankrike och det var eneglska som gällde för oss alla. Men det var faktiskt inga problem alls. Förutom att ljudnivån var lite hög när alla pratade och hade trevligt. Vi pratade om slottet, om den goda maten och även lite om våra arbeten. Men inte så mycket jobbsnack.

Det hölls mängder med tal, på engelska naturligtvis, och finländarna tog upp gång på gång hur tacksamma de var för att konferensspråket var just engelska så de kunde delta. Talen var väl överhuvudtaget lite av inbördes beundran. Men en del var riktigt roliga och förgyllde kvällen.

Maten var underbar. Först en tallrik med lax och något sillbaserat. Till det Jacobs Creek chardonnay. Huvudrätten var hjortfilé, helt fantastikt gott. Rött vin som hette något med 35 och var ekologiskt lyckades jag se på flaskan. Desserten identifierade vi som hagtornspafait med vanilj visp. Sött, gott desertvin till det.

Kaffet serverades en våning upp. Den som så önskat hade kunnat köpa sig en biljett till avec. Jag hade gjort just det och drack en Baileys.

När man röjt undan i matsalen var det dans. Jag stannade en stund, dansade ett par danser och hade ett glas med vatten för att slippa frågor om varför jag inte köpte mig något i baren. Jag hade helt enkelt ingen lust, var inte sugen och hade börjar förbereda mig för att åka hem. Jag var osäker på om det skulle gå ett tåg 01.26 som också skulle ha en anslutande buss hem. Därför valde jag att åka 00.26. När jag kom till Sollentuna hällregnade det och trots att jag har nära från bussen hann jag bli genomblöt innan jag var inomhus igen.

20160618_15011620160617_19413420160617_215634_00120160618_14571820160617_22084620160617_232429

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

1 svar på Inte en bal på slottet, men nästan

  1. Ingrid skriver:

    Det ser verkligen festligt ut, att det var en riktig galakväll visar dina bilder mer än väl.
    Det blir ett trevligt minne att ta fram och tänka på när vardagen tränger sig på.
    Trevlig helg!
    Kram, Ingrid

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *