Det var dags för L att resa hem efter våra dagar tillsammans. Hon åkte redan vid 9-tiden och jag satte mig ute med kaffe. Det var både skönt och lite sorgligt att vara ensam igen. Eller ensam var jag inte, katterna var ju där.
Jag hade redan dagen innan pratat med M om att komma över en stund. Nu skickade jag en förfrågan om hon ville komma. Jag beskrev hur hon skulle åka och att jag skulle komma och möta vid T-banan. Efter viss tvekan bestämde hon sig för att hon nog kunde orka det.
Katterna och jag vilade lite ute innan det var dags för mig att gå. En fjäril slog sig ner på bordet för att vila en stund. Sedan flög den vidare.
På vägen upp till T-banan la jag märke till att rönnbären redan var mogna, ett av de tidiga hösttecknen. I juli månad!
Vi diskuterade lite vad vi skulle äta och kom fram till att köpa varsin pizza. Det finns en alldeles utmärkt pizzeria i Skapnäck.
Efter maten la vi oss på solstolarna och somnade. Det var så skönt att bara vara och kunna unna sig att vila.
På kvällen följde jag M till T-banan eftersom hon inte kände sig säker på att hitta. Sedan gick jag hem och fortsatte att bara vara och vila.
Pingback: Falleri, fallera, fallerjag – Bloggutmaning i mars 28 | Kraka