Tre plus ett plus många

Jag jobbade hela midsommarhelgen. Jobbade tillsammans med Y som jag känner från IVA så trots att vi hade mycket att göra, svårt sjuka patienter, så kändes det tryggt. Det finns ett värde i att vara inarbetad med varann och veta hur den andre fungerar.

Jag hade tagit med mig rostbiff och potatissallad och Y hade med sig Pinocchiotårta och jordgubbar på midsommarafton. Dessutom bjöd jobbet på jordgubbar och glass.

På dagarna sov jag i stort sett hela tiden och helgen försvann rätt fort. Det var skönt att stämpla ut på måndagsmorgonen. Då var det tomt på Post-op. Vi hade skickat alla dem som passerat under natten till vårdavdelningar och en av våra patienter hade flyttats till IVA redan på kvällen.

Jag åkte hem till stugan för att sova några timmar, stannade till vid Hemköp och handlade lite livsmedel och promenerade sedan hem. Det är ungefär lika långt, eller nära, oavsett om jag går av vid Hemköp eller på ändhållplatsen på Horisontvägen. Den hållplatsen heter Skarpnäck, hållplatsen som heter Horisontvägen ligger tidigare. Det är en lååång väg…

Det var meningen att Petter och jag skulle åka in till Galärparken på Djurgården och se Mattias Enn. Men vädret var både kallt och ostadigt med ideliga regnskurar så vi bestämde oss för att ställa in.

När det nu inte blev någon kvällsaktivitet stannade jag kvar i sängen, gick bara upp för att fixa kaffe och lite mat. Lyssnade på ljudbok och vilade.

På måndagsmorgonen vaknade jag tidigt av katternas lekande. Det är inget som normalt stör mig, antingen sover jag trots deras busande eller så somnar jag om. Men nu hade jag sovit klart.

Jag fixade kaffe och sedan plockade jag ihop sopor och returmaterial och gick till återvinningen. Där var det fullt, överfullt, så jag promenerade bort till återvinningen vid Hemköp. Där var också rätt fullt, men jag fick plats med det jag skulle lämna.

Efter ännu en kopp kaffe utomhus bestämde jag mig för en liten turné. Bar ut dammsugaren till bilen och åkte sedan hem för att byta kläder och kolla posten. Sedan till Upplands Väsby och betalade min tandläkarräkning, så tacksam att den inte var ännu högre. Trodde den skulle hamna över 10 000, nu var den i alla fall under den summan.

Åkte därefter och hämtade mitt beställda vin i Barkarby, Hade hoppats att även ölen jag beställt skulle kommit, men det hade den inte. Men jag hann inte mer än tillbaka på eftermiddagen så fick jag sms om att den var på plats. Det kan ju tyckas lite kräset att hålla sig till beställningssortementet när det finns så mycket att välja på i butik. Men jag vill gärna ha just den här engelska ölen. Beställningsvinerna är mest fr att det är spännande att prova. Min favvo, Villarini, har de numera i butiken. Men den hittade jag då den var en beställningsvara.

Nu började jag inse att jag nog inte skulle hinna med någon dammsugning av bilen. Bestämde mig för att skjuta upp den. Istället tog jag en tur till Elgiganten i Kungens kurva för att ännu en gång försöka reda ut den trassliga historien om min frysbox.

Jag har beställt, och betalat, en frysbox som skulle kommit förra onsdagen. Ingen har kunnat ge besked om varför den inte kommit förrän i måndags när jag ännu en gång ringde. Man får ju aldrig prata med dem i butiken, det är en gemensam kundtjänst för hela landet och man slirar rätt duktigt på sanningen. Men som sagt, i måndags kröp det fram att just min frysbox försvunnit i hamnen i Göteborg under hamnarbetarstrejken.

Man skulle be dem i butiken att ringa upp mig, men se och förvånas inte, ingen ringde mig. Så jag tog mig en tur dit ut och fick då veta att kundtjänsten beställt en ny till mig. Men det sa man ju inte i telefon. Varför är det så in h-vete svårt med adekvat information?
Nu tror man att den nya ska vara med i den butiksleverans som kommer den här veckan, man får varor på onsdagar. Men jag skulle maila dem direkt till butiken och fråga. Jag fick en mailadress så jag kan nå dem. Dessutom skulle han jag pratade med försöka komma ihåg att bevaka ärendet och höra av sig. Suck!

Jag köpte i alla fall en brödrost, har en hemma som jag tänkt ta med till stugan, men nu slipper jag hålla på att förflytta den fram och åter. När man bor på mer än ett ställe har saker en förmåga att alltid vara på det andra stället när man vill använda dem.
Därefter åkte jag hem till katterna i stugan, åt ett par rostade mackor och drack kaffe.

Sedan var det dags att gå till T-banan, åka in till min bokade tid på Fingers and Toes och få manikyr. Det tog sin lilla tid, det är mycket pyssel och många moment för att det ska bli bra. Men jag blev mycket nöjd.

Det var väl meningen att jag skulle åka direkt hem sedan, men jag blev så sugen på att sitta ner en stund då jag såg dem som satt på uteserveringarna utefter Sveavägen. Hittade ett trevligt bord på Miss Clara Restaurang och beställde ett glas rosé och lite pommes med tryffelmajonäs att tugga på. Hon som serverade mig var precis så trevlig som man önskar att alla ska vara och jag kan varmt rekommendera stället. Jag kommer att gå dit igen.

Väl hemma i stugan planerade jag att se en film på Netflix. Men jag såg väl kanske en tredjedel, sedan gav jag upp för John B Lund knackade mig på axeln. Jag hade då hunnit med både att laga till köttfärssås av färsen jag köpt tidigare på dagen och som jag inte ville skulle ligga otillagad så här mitt i sommaren och att mailkonversera med K. Det är så bekvämt med pausknappen och jag kan komma på mig med att sakna den ibland när jag är på bio. Annars är det som de säger: Film är bäst på bio. Speciellt 3D-film gillar jag.

Det hade varit en aktiv dag och jag somnade snabbt ifrån ljudboken som jag satt på en kvart med timern. Insåg i morse att jag somnat snabbare än inom 5 minuter när jag ”spolade” tillbaka till där jag kände igen att jag hört.

Nu har jag många fler lediga dagar framför mig, även om jag kommer att göra ett inhopp i helgen på min gamla arbetsplats. Men vem kan motstå kvalificerad övertid? Inte jag i alla fall, inte efter den tandläkarräkningen. Dessutom behöver jag gå dit ibland för att behålla min respirator- och dialyskompetens. Jag saknar också många av kamraterna, men dem brukar jag hinna byta några ord med i omklädningsrummet.

 

Det här inlägget postades i Livet, Stugan, vår egen korkek. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *