Julafton

Så blev det då julafton till sist. Jag var rätt trött när jag gick upp vid 8-tiden. Fixade lite kaffe och satte sedan igång med att baka en omgång bullar och en sockerkaka i granformen. Det skulle bli mitt bidrag till julfirandet med min son.

Just nu befinner sig sonen på landet, en bit utanför Eskilstuna, där en av hans vänner har en gård. Han får disponera en del av den ena byggnaden, ungefär som ett fritidsboende. Komma bort från Stockholm lite och andas lantlig luft.

Jag skulle komma dit någon gång mellan 17 och 18. Men jag måste ju åka och hämta min bil i Jakobsberg där den är stationerad medan vi väntar på att det nya garaget ska byggas. Jag är så trött på att inte ha bilen hemma! Det är både besvärligt och dyrt. Dyrt när jag, som i natt, måste parkera på en gästparkering här hemma. 15 kronor i timmen, antingen på föreningens parkering eller den i centrum.

Det var lite meckigt att hitta. Jag har varit där en gång tidigare, men mindes inte helt var det låg. Det var mörkt och tjock dimma, men min snälla son hade gått ut till vägen med en lampa.

Jag fick en kopp kaffe direkt jag kom och sedan åt vi ju tillsammans lite senare. Det var trevligt!

Efter maten gick vi in till min sons rum och tittade på Karl-Bertil Jonsson. Det är tradition att se den. Jag hade lite julklappar med mig, bara symboliska småsaker till de andra men min son fick en biljett till Flogging Molly i februari. Vi ska se dem tillsammans på Hovet. Sist vi såg dem var förra året på Bråvalla.

Förutom att se på TV gosade vi med hans katter, Spock Skywalker och Katten Kirk. Katterna fick mjukmat som julklapp och Spock vaktar sin burk.

När vi druckit kaffe ett par gånger efter maten bestämde jag mig för att åka hem. Det är ju trots allt en bit att åka. Men det gick bra, dimman på småvägarna var borta och återkom bara en kortare sträcka på motorvägen.

Jag stannade till vid Cirkel K vid Kungens kurva. Vågade inte chansa på att bensinen skulle räcka ända hem. Att bli stående i minusgrader på julnatten kändes allt annat än lockande.

När jag kom hem var det kö till våra gästparkeringar och jag fick ingen plats där. Men som tur var fanns det två platser i centrum, det brukar vara gott om platser där annars. Men många har säkert gäster så här till jul. Egentligen fanns det nog bara en plats om man ska vara petig, för den som parkerat bredvid hade ställt sig så nära den vita markeringen så om jag ställt mig där och det skulle finnas plats för hen att komma in i sin bil så skulle jag hamnat utanför rutan.

Jag ringde min son medan jag promenerade hem, hade lovat att höra av mig när jag kom hem. Båda katterna väntade på mig innanför dörren. Kingston verkade piggare igen och ville ha mat. Han verkade dålig både igår och tidigare idag så jag ökade upp kortisonet idag enligt den överenskommelse jag hade med veterinären. Jag skulle återgå till föregående dos om han verkade bli sämre av nedtrappningen.

Nu är jag hemma. Lugnet har lagt sig och jag njuter av julefrid. Min primära planering var att stanna hemma och fira jul med katterna. Men när min son bjöd in mig att äta med dem kändes det som en bra idé. Jag hade ju trots allt varit hemma med katterna hela förmiddagen och nu är vi ju tillsammans igen.