Jag öppnar persiennen och tittar ut. Det är helt färglöst, eller grått om man så vill. Visserligen är huset mittemot rött, men det är också det enda som avviker från den grå färgskalan.
Gräset är grågrönt, asfalten på gångvägen grå, buskarnas grenverk går i grått, luften och ljuset är grått. Scenen utanför mitt fönster för tankarna till undergång och jag kan rekapitulera känslan från Vägen, en film som bygger på Cormac McCarthys bok The road, när far och son går genom ett öde landskap efter något slags katastrof som utplånat det vi vanligen förknippar med jordiskt liv. Jag drar ner persiennen igen.
*Bild från pixabay
Här har vi åtminstone gröna gräsmattor!
Kram, Ingrid
Gräset är väl egentligen grönt här också, men det ser bara inte ut så i det där grå ljuset.
Kram