Ett slags balansgång

Nu har jag bestämt mig för att återvända till jobbet och gå på studiedagen. Det är en helt teoretisk dag så det ska väl inte vara alltför ansträngande för kroppen. Orkar jag tänker jag följa med ut efteråt, tillsammans med arbetskamrater. Jag har skrivit upp mig på listan att jag ska med, gjorde det för ett par veckor sedan.

Men idag var ännu en dag här hemma. Försöker skapa en balans i det jag måste och det jag vill. En schysst blandning helt enkelt.

Omväxlande film och pluggande. Paketet jag beställde igår kom idag på eftermiddagen och sent omsider gick jag för att hämta det. Men innan dess hade jag bakat de där limporna som jag skrivit om i flera dagar.

När jag var barn, tror jag gick på mellanstadiet eller möjligen i början av högstadiet, lånade jag en bok på biblioteket om matbröd. Jag ville prova just det här brödet och mamma och jag fixade till ett par limpor. Sedan blev det ett ofta återkommande bak därhemma. Det är toklätt att göra dem. Bara jäst, lite salt, ett par matskedar olja, vatten och mjöl. Jag använder inte ens en bakyta utan fixar till dem på skärbrädan efter första jäsningen.
Jag gav senare bort den ena till dem som vaktar Lucas nu nr han behöver lite lugn och ro.

När jag var nere och hämtade mitt paket passade jag på att köpa den där semlan jag längtat efter sedan i tisdags men inte lyckats få tag på. Det var inte många kvar, bara 2 x 2 stycken. Semlor verkar populärt just nu.


Får väl äta den andra imorgon kväll eller på lördag. De har lång hållbarhet, fulla av något konserverande förstås. Helt olika mina limpor som bara klarar sig normallänge.

Kvällen rullade på snabbt med diverse pyssel och ett långt telefonsamtal med min son. Vi hann prata om både parkeringshuset här hemma, som håller på att byggas upp igen, om stugan och planer där och beställa biljetter till en tvådagarskonsert med Asta Kask och andra punkartister.

Imorgon ska jag upp tidigt och ta tag i livets allvar igen.

 

*Bilden längst ner från pixabay, övriga är mina bilder

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *