Jag hade en massa planer igår. Men plötsligt slog det mig att det var den 8 mars, Internationella kvinnodagen. För en gångs skull var jag ledig och skulle kunna göra något trevligt.
Jag gick igenom DN:s lista på olika aktiviteter och kände att jag inte orkade gå på någon paneldebatt. Jag går ofta på politiska föreläsningar och paneldebatter och nu ville jag göra något annat.
Det fanns två saker jag valde mellan, dels en vernissage där en utställning med namnet Hylla kvinnan skulle visas på Hotell Miss Clara. Det skulle också vara musik och panelsamtal. Dels en feministfest i Haninge kulturhus med musik och andra framträdanden. Men det är långt till Handen från mig och Miss Clara ligger på Sveavägen.
Medan jag lät valet bero pluggade jag i 4 timmar och diskade. Innan jag började plugga tog jag också ställning till resan jag berättade om. Mailade till Världens resor om mitt beslut.
Jag visste ju hela tiden att det var feministfesten jag ville åka till. Jag bytte om och precis när jag kom ut på gården slog det mig att S kanske ville följa med. Det ville hon.
Vi kom precis strax efter att det börjat och det var fullsatt, men vi hittade en rund pall som vi lyfte fram och lyckades samsas om. Men det var trångt. Efter en stund fick jag syn på en ledig stol som jag gick och hämtade.
Det var ett blandat program, musik och olika talare. Kishti Tomita var konferencier. Hon är uppvuxen i Jordbro. Hon berättade lite om hur det var att vara ung där.
En annan förortsuppvuxen talare var Alexandra Pascalidou. Hon är uppvuxen i Rinkeby.
Jag hörde henne ju helt nyligen på inspirationsdagen för förtroendevalda i Svenska kyrkan då hon berättade om sin uppväxt i den Grekisk-ortodoxa kyrkan och om sin väg in i Svenska kyrkan. Nu berättade hon om metoo-rörelsen och kvinnokamp.
Slutligen var det en konsert med Kajsa Grytt, legendarisk gitarrist och sångerska i punkbandet Tant Strul. Numera är hon soloartist. Hon skriver sina texter själv, texter om livet och hur svårt det kan vara, men också vackert.
Som musiker hade Kajsa med sig Stockholms Strings, Anna Dager och Hanna Ekström.
S följde inte med in på konserten, istället bondade hon med Alexandra P och de utbytte mailadresser. De verkade ha fått en riktigt bra kontakt.
Efteråt var det bara att ta sig an den långa resan hem. Vid T-centralen missade vi precis T-banan hem till Husby när den stängde dörrarna precis framför oss. Men det blev ändå inte så sent, vi var hemma igen vid 23-tiden.
Kingston väntade på mig innanför dörren. Det spelar ingen roll hur hårt en katt sover, de känner alltid igen ens steg när man är på väg. Eller så är det deras transcendenta förmåga som gör att de vet att man är på väg.
När jag kom hem och fixat lite satte jag mig i sängen med ett glas rött och tittade på första avsnittet av Hard sun.
Summa summarum hade dagen varit bra och jag fick min utflykt, även om den inte var till IKEA. Det finns det fler tillfällen till, men både Alexandra Pascalidou och Kajsa Grytt på en och samma gång det är nog inget som återkommer i brådrasket.
Det låter verkligen som om du haft en bra dag! När man tänker på kvinnodagen fastnade jag framför tv fängslad av ett program inspelat på en tvättinrättning i Norrköping där det då (2011-2013) jobbade 100 kvinnor. ”Rent, vitt, slätt och några livstycken” heter filmen som är en dokumentär från 2014. Den finns på SVTplay om du skulle vara intresserad. Mitt bland tvätt och tvätterskor står en flygel och en pianist ackompanjerar hela filmen med vacker pianomusik.
Kram, Ingrid
Pingback: EFIT -Ett Foto I Timmen – 23 mars | Kraka