Here we go again

Så var det dags för ledighet igen. Ledighet med tusen och en sak att göra. Jag undrar ofta varför jag alltid lyckas få ett sådant kaos omkring mig. Hur hinner andra människor allt som måste göras? För så är det ju, vissa saker måste göras. Men ikväll tar jag mig ledigt. På riktigt. Lite TV-seriefrossa i datorn.

Jag sov till eftermiddagen. Vaknade utan alarm. Det har regnat sedan igår, men just nu skiner faktiskt solen. Men det är kallt och blött ute.

Tre nätter har jag jobbat, tre helt okej nätter. Men det blir många steg på en natt, även en lugn natt. Någon av nätterna hade jag gått över en halv mil efter midnatt fram tills jag stämplade ut. Men mellan 3 och 4 kilometer är ett snitt som sällan understigs.
Vissa nätter präglas av medicinskt instabila patienter, men lika ofta är det bara tjatande som gör att jag går i en aldrig sinande ström mellan journalen i datorn och patienten. Puffa kudden, höj sängen, sänk sängen, jag vill dricka, och så vidare. Mest stressande är timmen mellan 06 och 07 då allt ska sammanställas för dygnet som gått. De flesta sjukhus envisas med att ha så kallat vätskedygnsbyte just klockan 06:00. Det var i alla fall en bra sak på brännskadecentrum, där bytte man dygn klockan 05:00 och hade därmed 2 timmar på sig att räkna och fylla i tabeller. På Grönland hade vi också längre tid på oss, men jag minns inte om man bytte dygn klockan 05 eller 06. Vi slutade ju klockan 08. Men dagpersonalen kom nog 07 om jag minns rätt. Man hade ett helt annat schema där.

Karolinska sjukhuset fortsätter att skämma ut sig i media. Det gäller väl mest Nya Karolinska Solna, men också Karolinska Huddinge. Jag mår dåligt av att vara en del av denna härva, även om jag ju i princip är oskyldig. Men den som tiger samtycker heter det ju… Just nu letar jag nya jobbalternativ. Jag har en del på gång…

Kingston fyller 3 år idag. Vi ska fira på söndag. Men han fick en ny vattenfontän förra veckan. Den måste han naturligtvis dela med Lucas, men det får bli hans present. Tror det är bra att vi har en i stugan och en hemma och slipper frakta den emellan.

Ledigheten, som av en slump vid schemaläggningen blev hela 2½ vecka, ska, utan inbördes ordning, användas till:

  • Rekreation
  • Städning inomhus i stugan
  • Tvätta hemma och då också hämta posten
  • Betala räkningar
  • Jobba i trädgården (om det inte regnar)
  • Fira Kingstons födelsedag tillsammans med min son
  • Köra saker till ”tippen”
  • Plugga och jobba med de restuppgifter jag har kvar
  • Shoppa en del nödvändigheter
  • Förfärdiga ett antal matlådor till kommande jobbperiod och frysa in dem
  • Äta middag med min vän röntgenläkaren
  • Möjligen spontant uppkomna arbetsuppgifter

Det här inlägget postades i Livet, Stugan, vår egen korkek. Bokmärk permalänken.

7 svar på Here we go again

  1. Lillian skriver:

    Isj, det er så dumt når det ikke er fult orden på jobb. Da er det godt å kunne jobbe fram andre alternativer. Man skal ha det greit på jobb og ikke føle at en indirekte skjems. Lykke til og håper det dukker opp et spennende alternativ.

    • Kraka skriver:

      Tack!
      Det ska nog ordna sig med jobb som känns bra. Det tråkiga är att jag trivs med mina kollegor ”på golvet” och vill egentligen inte lämna. Men just nu känns det som det enda alternativet för att få sinnesfrid.

  2. Znogge skriver:

    Det är en balansgång med semestern. Man vill både koppla av och göra ingenting samtidigt som man har saker som behöver göras och som man vill hinna med. Det gäller att hitta det där lagom.

    Det är verkligen tufft att jobba inom vården i dag men den bistra sanningen är att det är lika tufft att vara patient. Behövs helt enkelt mer resurser och fler vårdplatser. I alla fall är det så i Malmö där det var och varannan dag är skarpt vårdplatsläge.

    Glad midsommar önskas från ett regnigt Skåne!

    • Kraka skriver:

      Jag har ju haft mina 4 veckor semester redan. Gjorde en 12-dagarsresa i Kosovo och Albanien och var i stugan i övrigt. Nu är det ”bara” schemaledigt. Vi har ett 15-veckorsschema nu över sommaren. En alldeles för lång tid tycker jag. Det blir så snedbelastat då. Jag kommer att jobba väldigt intensivt under den period då de flesta vill ha semester. Men just nu är jag glad för den långa, sammanhängande ledigheten.
      Vården i Stockholm är en katastrof. Men så är det ju i hela landet. Bristen på läkemedel, som uppmärksammades här om dagen i media, gäller inte bara apoteken utan i minst lika hög grad sjukhusen. Personalbristen är enorm, speciellt då sjuksköterskebristen. Men istället för att förbättra villkoren hittar man på det ena dummare än det andra så ännu fler flyr från vården.
      Att som patient sitta på akuten eller fastna i en vårdkö som gör skillnaden mellan liv och död är ovärdigt. Att sedan ansvariga ljuger om att de vet hur det ser ut är bedrövligt.
      Men nu ska vi fira midsommar. Med kyla och regn – som vanligt. Ha en trevlig helg!

  3. Ingrid skriver:

    Jag var ju ett barn som tog det de vuxna sa på allvar och när jag läser ditt inlägg om patienterna kommer jag ihåg när vi var små och mamma hade lagt oss och vi började trixa: Jag vill ha vatten! Jag behöver kissa! Jag är törstig!

    När jag högg till med ”jag är snorig!” sa en trött mamma ”Snyt dig lakanet”.

    Det kom jag minsann ihåg och rapporterade högt och tydligt till faster Nanny på posten: ”Om jag blir snorig i sängen säger min mamma att jag ska snyta mig i lakanet”. Då skämdes faster Nanny inför kunderna som såg väldigt glada ut.

    Ha en riktigt trevlig helg du också!
    Kram, Ingrid

    • Kraka skriver:

      Haha… Ja, snyta sig i lakanen kan man ju göra, men det genererar mer tvätt så en sådan där riktigt bra idé är det ju inte.

      Jag var också ett barn som gjorde som de vuxna sa. Men inte var de nöjda med det heller… Det fanns nog ett generationsgap som inte var helt lätt att överbrygga. Min pappa kunde inte förstå varför så stora barn som 12 år skulle leka, eller träffas och lyssna på musik. Han hade ju fått börja jobba i den åldern. Det hade mamma också, men hon var nog lite mer förstående för att tiderna förändrats. Att läxorna på högstadiet tog tid förstod de ju inte heller, de hade ju slutat skolan långt tidigare. Överhuvudtaget var jag en stor besvikelse för dem, de ville att jag skulle ha jobb på bank och kunde nog aldrig förlika sig med att jag valde en annan bana. Jag har en akademisk utbildning långt över den som behövs på banken, men det låg utanför deras värld att förstå. Men kommer man från riktigt fattiga förhållanden så är det nog fint med den som jobbar med pengar och inte med den som sköter människor. Det syns ju på löneläget även nu.

      Ha en riktigt trevlig och fin midsommar!

      Kram

  4. Pingback: Motorhaveri | Kraka

Lämna ett svar till Lillian Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *