Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i mars med en fråga att besvara varje dag.
Jag är den i butiken som…
Jag avskyr att gå runt och riva i högar av kläder, bläddra bland rea varorna och tycker det mesta ser ut som lump.
Nej, jag vill kasta en blick, en endaste blick, och direkt se just det plagg som bara ropar på mig. Jag ser direkt vad jag vill ha och vad som är rätt för mig.
Ibland vet jag redan på förhand vad jag vill ha, men lika ofta får jag syn på något genom ett skyltfönster. Som den gången jag skulle till Paris för att äta middag på den Michelinstjärnade restaurangen precis ovanför benen på Eiffeltornet. Det var en vän som skulle fylla 50 år och önskade sig just det. Då måste man ha en speciell klänning. Eller hur?
Det var åtskilliga timmar som gått åt till att fundera på vad jag skulle ha på mig. Jag var i Göteborg en kväll tillsammans med B. Klockan var mycket och affärerna stängde.
Plötsligt fick jag syn på den. Klänningen som passade till just en sådan restaurang.
Men affärerna var ju, som sagt, stängda. Jag sa till B att vi skulle gå dit nästa dag så jag kunde prova klänningen.
Plötsligt snubblade jag till och hamnade lite för nära dörrens sensorer. Dörren gick upp. Den som jobbade där hade glömt låsa.
Jag klev in och sa att jag ville prova klänningen och att jag skulle ha den om den satt bra. Nej, jag skulle inte få prova den, hon höll på att stänga och skulle med en buss.
Men, som den som känner mig vet, är jag rätt envis och påstridig. Jag propsade på att ändå få prova klänningen och sa att det tar bara två minuter och passar den så ska jag ha den.
Det märktes att hon inte trodde mig, så säger ju folk bara och sedan går de utan att köpa något.
Inom max 5 minuter hade jag provat, tagit av mig klänningen, tagit på mina vanliga kläder, betalat och var ute ur affären. Med tanke på vad klänningen kostade så tror jag hon ändå var glad, oavsett om hon hann med bussen eller inte. Jag höjde dagskassan rejält.
Hur de blev med middagen i Eiffeltornet? Den var fantastisk. Men dyr. Cirka 3000 kronor per person. Men en riktig once in a lifetime. Tyvärr verkar jag inte lagt in några bilder, men läsa om mina dagar i Paris kan du göra här.
Jag gillar inte heller att rota i reahögar så det får vara för min del. Jag vet också vad jag är ute efter och satsar på det. Vilken tur att du stod på dig där så att klänningen blev din. Säljaren var nog nöjd också med facit i hand. Vissa restauranger kostar men det kan det vara värt. Vi drack afternoon tea på Burj Al Arab i Dubai och det kostade 3500 kronor för två personer men kvaliteten var enorm och servicen toppen. Dessutom fick man en present med sig när man gick.
Kram och god lördag!
Hoppas maten var god och att du får anledning att ha klänningen fler gånger
Maten var fantastisk och klänningen hade jag fler gånger. Men det är 10 år sedan det restaurangbesöket. Hon som fyllde 50 då fyllde 60 i onsdags.