Med sorg i hjärtat, men av nödvändighet

Minns ni att jag köpte en parkas i höstas? En lila som blev mitt älsklingsplagg under vintern.
Redan efter ett par veckor började den gå sönder och det blev hål i vartenda veck. Men jag trodde inte att man kunde lämna tillbaka en jacka som man använt.

Senast jag var i Göteborg beklagade jag mig över den dåliga kvalitén och fick rådet att gå till affären där jag köpt den. Tiden gick, men på Första maj råkade jag gå förbi där och då passade jag på att prata med dem.

Vi kom överens om att jag skulle komma in med jackan och få pengarna tillbaka. Igår lämnade jag in den. De säger att jag haft otur och vi får väl se om det blir en Gudrun Sjödénparkas igen till hösten. Något slags ytterplagg måste jag väl köpa antar jag.
När jag lämnade den såg den ut som att den hade minst 10 år på backen. Jag har aldrig haft ett så trasigt och slitet plagg någonsin och då ska man veta att jag faktiskt har flera plagg som jag använt i mer än 10 år. Ja, min sommarkappa köpte jag 1983 och det syns i stort sett inte på den att den är använd och tvättad fler gånger än jag minns.

Jag kommer att sakna den. Men jag kan inte gå runt i något som ser ut som att jag plockat upp den ur en sopcontainer.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

5 svar på Med sorg i hjärtat, men av nödvändighet

  1. Ingrid skriver:

    Så bra att du reklamerade jacka och att de accepterade reklamationen.
    Hoppas att du hittar något bra till hösten, så att du slipper frysa.
    Ha en fin helg!
    Kram, Ingrid

  2. Mösstanten skriver:

    Var det en Gudrun Sjödén-parkas som var så dålig?

    • Kraka skriver:

      Ja, det var det. De säger att jag haft otur som fått ett så dåligt exemplar. Det var inget diskussion alls om att jag skulle få lämna tillbaka den och få tillbaka hela priset. Trots att jag använt den hela säsongen.

  3. Pingback: Vänskapshelg – Dag 5 | Kraka

Lämna ett svar till Ingrid Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *