Täcket över huvudet

Vissa dagar vill man inte kliva ur sängen, kanske bara dra täcket över huvudet. Igår var en sådan dag.

Jag hade sett fram mot en sommar då jag skulle hinna massor, bara rå mig själv och njuta. Istället har jag dragits in i hur många problem som helst. Människor som behöver min hjälp med än det ena än det andra. Allt från att ringa telefonsamtal, leta upp info på nätet, ta reda på saker till att lägga ner timmar på rent praktiska saker. Det handlar också om att hålla kontakt med människor som har sorg, stora problem av varjehanda slag och att vara ett stöd.

Det handlar om människor jag bryr mig om, det är inte just de personerna som är problemet. Problemet är att det tar tid och att jag därför inte hinner med mitt eget. Det är klart jag alltid har tid att vara medmänniska. Självklart faktiskt. Men mitt dygn har, precis som alla andras, bara 24 timmar.
Därför blir jag ännu tröttare när det sägs av folk som inte känner vare sig mig eller dem i min närkrets särskilt väl att jag är medberoende. Vad är det för larv!
Medberoende betyder att man behöver att andra mår dåligt, har problem, missbruk, sjukdom eller något annat för att man själv ska må bra. Att andras problem är själva livsluften, som gör att man känner att man har ett existensberättigade. Att man behöver känna sig behövd. Ett bekräftelsebehov som blir uppfyllt. Men jag kan försäkra att jag känner mig tillräckligt bekräftad i min yrkesroll, i min roll som förtroendevald som volontär och som människa rent allmänt. Jag vill att mina vänner ska må bra, inte att de ska må dåligt och behöva min hjälp. Dessutom gillar jag lugn och ro, mitt eget (och katternas) sällskap.

Igår var  det en dag då jag behövde dra mig undan lite. Så jag låg kvar i sängen, satt en stund vid bordet med datorn, la mig igen. Inte med täcket över huvudet, men med en ljudbok.

På eftermiddagen bestämde jag mig för att det var dags att kliva upp, klä mig och gå ut. Tog med soppåsen och kassen med sådant som skulle till återvinningen.
När jag kom till vår återvinningsstation såg jag att Kolonikiosken hade öppet. Fast det var vardag.

Jag gick dit och uttryckte min uppskattning och fick veta att det var första dagen det var öppet en vardag i år. Det är ofta inte lönsamt att hålla öppet annat än på helgen. Men jag beställde en varm macka med sallad och ett glas rosé. Satt sedan ute och lyssnade på bok.


Jag satt kvar tills det stängdes klockan 18:00 och bestämde mig sedan för att ta en promenad i grannföreningen Eken. Jag tror aldrig jag promenerat där tidigare. Vi är fyra föreningar som ligger ganska tätt. Kanske dags att bekanta mig med närområdet…

Jag hittade två växter som jag blev förtjust i. Dels ett träd, eller större buske. Någon som vet vad den heter? Bilden blir större om du klickar på den.


Dels en liten blomma, men den är märkt med sitt namn.


När jag kom hem igen ville pojkarna gå ut och jag passade på att dricka en kopp kaffe. Tänkte att jag skulle gå ut tidigt på morgonen nästa dag (idag) och ta tag i trädgården. Men då regnade det.

Tror inte det regnar just nu, men det är blött. Väldigt blött. Ska göra några ärenden istället. Jag har i alla fall tackat nej till ett akut jobberbjudande.

Det här inlägget postades i Livet, Stugan, vår egen korkek. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Täcket över huvudet

  1. Znogge skriver:

    Jobbigt när det är så. Andras mående kan verkligen påverka negativt och det tar på krafterna. Ibland har man dessutom svårt att välja bort personerna.

    Kram och ha en lugn och skön kväll!

Lämna ett svar till Znogge Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *