Bara två nätter i juni

Då var det dags att kliva upp ur sängen. Det är eftermiddag och jag har massor att göra. Men jag är ledig.

Två nätter har jag jobbat, de enda två i juni. Det har gått bra, även om jag måste erkänna att jag kände stark motvilja i fredags när det var dags att ge mig av från stugan.

Fredag, på dagtid alltså, ägnade jag mig åt att promenera. Hann besöka både Skarpnäcks koloniområde, Pungpinans fritidsträdgårdar och delar av Skogskyrkogården, som förresten är ett världsarv.

När jag kom hem fixade jag mat, både att äta och ha med till nattlunch. Sedan vilade jag lite.

Båda nätterna har varit lugna. Men det betyder inte att sitta på rumpan. Första natten gick jag 8804 steg under mitt arbetspass och nu, natten som var, gick jag 8214 steg.

Mellan de båda nätterna sov jag huvudsakligen. Men jag åkte in lite tidigare, trodde jag, till stan för att äta något på vägen. Åt något slags pirog med pesto. Men den var inte ens god. Kände mig besviken. Dessutom blev det stressigt eftersom jag var tvungen att gå en bra bit. T-banan stannar inte vid Fridhemsplan under sommaren. Men jag hann i tid trots allt. Men inte med någon större marginal.

I morse var jag jättetrött i benen. Men jag började med att lämna in mina kläder i den där automaten. Man måste lämna kläder och sedan hämta ut nya.
Det visade sig då att min behörighet till att få kläder hade gått ut och jag nekades åtkomst. Jag fick alltså inga kläder till nästa arbetspass.
Ringde på serviceteknikern och han var snäll och tog ut en uppsättning kläder med sin behörighet, men registrerade dem på mig förstås. Så nu har jag en uppsättning kläder, men kan alltså inte byta dem när de är smutsiga. Smutsiga förresten, kläder ska bytas varje arbetspass.
Hela idén är befängd! Man är så fientligt inställd till den personal man hyr in och gör allt möjligt för att försvåra. Att klädautomaterna krånglar och har driftsstopp drabbar alla, även deras egen personal, men idén om att inhyrd personal skulle åka dit och hämta kläder på fritiden och använda är faktiskt riktigt sjuk. Jag har andra, privata, kläder jag bär när jag är ledig. Skulle verkligen inte vilja gå klädd i vita kläder med sjukhusets emblem på stan, eller ens hemma. Man har också lagt in begränsningar för oss vad gäller åtkomst till läkemedel, viktiga läkemedel för patienter med smärta och/eller oro. Som det nu är får de vänta onödigt länge på sin smärtlindring eftersom den man jobbar med måste öppna skåpet. Det där sjukhuset får skärpa till sig!  Jag kommer att maila min konsultchef, eller den som är min kontaktperson för just det här uppdraget egentligen. Min förstahandschef är S som har hand om bland annat Västra Götalandsregionen.

Hur som helst var jag helt slut i benen när jag gick. Traskade faktiskt till St Eriksplan och tog T-banan till Skarpnäck därifrån. Den gick därifrån på morgonen idag, annars går den ofta från Odenplan på kvällar och helger och det var helt uteslutet att jag skulle orka gå dit.

Jag somnade mer eller mindre omgående när jag satt mig på min plats. Vakade till vid Bagarmossen, stationen före, och förberedde mig för att kliva av. Det var knappt jag orkade. Blev sedan tvungen att sätta mig flera gånger på bänkar utefter vägen innan jag var hemma. Jag la mig direkt efter att jag utfodrat pojkarna. Somnade meddetsamma.

Hade satt alarmet på 17:00, men klev upp 15:28. Inte för att jag känner mig utvilad, men jag måste förbereda den kommande veckan.

Jag som varken har utsikt hemma eller i stugan är oerhört fascinerad av att jobba på 8:e våningen. Eftersom vi hade lugnt fick jag lite tid att titta ut genom fönstren.
De tre höga husen i bakgrunden ligger i Kista, alltså ganska nära där jag bor. Det med en ”grej” på taket är Kista tower, ett hus med huvudsakligen kontor. Det längre till höger är Victoria tower, ett Scandichotell. Det till vänster om Kista tower är ett bostadshus, jag har glömt vad det heter. Det är egentligen två hus, men det andra huset är betydligt lägre och syns inte från sjukhuset. För att se det behöver man nog upp betydligt fler våningar, något som sjukhuset inte kan erbjuda eftersom våning åtta är längst upp.

Sammanfattningsvis så här på söndagseftermiddagen kan jag väl säga att jag är trött, mycket trött, irriterad på att man, visserligen indirekt, anklagar inhyrd personal för att ta sig till sjukhuset på sin fritid och stjäla dels kläder dels läkemedel. I november i höst har jag jobbat 45 år i vården och det har aldrig, jag upprepar med emfas, aldrig hänt att jag stulit varken det en eller det andra från någon av alla mina arbetsplatser. Med undantag av någon skorpa, en kopp kaffe ur patentautomaten eller en kaka avsedd för patienter eller anhöriga. Så det så!

Det här inlägget postades i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Stockholm: St Göran, Stugan, vår egen korkek. Bokmärk permalänken.

8 svar på Bara två nätter i juni

  1. Emma Engström skriver:

    Åh jobbigt att det ska strula så med kläderna, hoppas det löser sig! <3

    • Kraka skriver:

      Det kommer att lösa sig. Jag kommer inte att ge mig förrän det är ordnat. Eller så kommer jag att avboka de pass jag är inbokad och då får de problem eftersom bristen på sjuksköterskor är stor.
      Jag hoppas bara att jag slipper åka dit på dagtid och få kortet programmerat igen. Från stugan tar det rätt ordentligt med tid att åka dit, speciellt nu när Fridhemsplans T-banestation är stängd. 🙁

  2. Znogge skriver:

    Av ren nyfikenhet undrar jag vilket bemanningsbolag du jobbar genom nu? Det låter frustrerande att det är så. Jag menar vilken sjukvårdsanställd vill lägga rabarber på regionens kläder…

    Kram

    • Kraka skriver:

      Jag jobbar åt Klara bemanning, tidigare Rent a Nurse.
      Men det är inte dom som jäklas, det är sjukhuset. Det är privat, Capio.
      Om Klara har jag bara gott att säga.

      Kram

      • Znogge skriver:

        Ok, jag blev bara lite nyfiken för vår yngsta dotter är konsultchef på ett bemanningsföretag inom vårdbranschen och hennes förnamn börjar på S. Numera är hon inte kvar på Rent a nurse dock utan på ett annat företag.

        • Kraka skriver:

          Rent a Nurse, eller Klara bemanning som de heter numera, är en bra arbetsgivare.
          Min konsultchef S är stationerad i Trollhättan. Jag är utlånad därifrån till just uppdraget på St G. Jag är anställd som IVA-sjuksköterska och känner mig inte beroende av att jobba på en vårdavdelning där mycket inte fungerar speciellt bra. Men det kändes praktiskt att ta några pass så här ”på hemmaplan” under sommaren. Jag var ju där 5 helger under våren och är bekant med rutiner och personalen. Men då ska kläder och tillgång till erforderliga läkemedel fungera. Annars får det vara.

  3. Pingback: Kontroll på köpet – Bloggutmaning i juli 14 | Kraka

  4. Pingback: Kläder men inga kamrater | Kraka

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *