Vinden drar, allting far

Helgen är slut och det är måndag igen. Det blev en bra helg, mest vila men också pluggande och interaktion med andra. Annars vilar jag nog bäst när det är bara jag och katterna.

På lördagen hade jag och H helgsmålsbönen i Akallakyrkan. Jag skulle ha hand om psalmval, val av musik under ljuständningen och betraktelsen. Temat var medmänniskan.

Jag åkte i lagom tid för att hinna vara hemma en stund innan jag skulle gå ner till kyrkan. Först verkade det som att vi inte skulle bli så många. Men det verkar finnas en tradition i församlingen att man kommer sent, i vissa fall väldigt sent, och precis när jag skulle hälsa välkomna hörde jag hur det gick i dörren och väntade in de sista. På högmässogudstjänsterna är det inte ovanligt att det kommer folk när halva gått. Vissa går direkt efter nattvarden. Men just dessa två företeelser tror jag är mer kulturellt betingade än sprungna ur bristande förmåga att komma i tid.

 

Söndagens Gammaltestamentliga text är hämtad från 5:e Mosebok kapitel 15 verserna 7-11:

Gammeltestamentlig text 5 Mosebok kapitel 15 vers 7-11
”7Om det finns någon fattig hos dig, en av dina landsmän, i någon av städerna i det land som Herren, din Gud, vill ge dig, skall du inte vara hårdhjärtad och hålla handen sluten för din fattige broder. 8Nej, du skall öppna din hand för honom och låta honom låna så mycket han behöver. 9Akta dig för den gemena tanken att det sjunde året, avskrivningsåret, närmar sig, så att du ser med oginhet på din fattige broder och vägrar låna honom något. Då klagar han över dig inför Herren, och du får en synd att svara för. 10Ge honom villigt, utan att gräma dig över att du ger, ty för detta skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt du gör och allt du företar dig. 11Det kommer aldrig att saknas fattiga i landet. Därför ger jag dig denna befallning: Öppna handen för din broder, för den fattige och nödlidande i ditt land.”

Som betraktelse läste jag två av Stig Dagermans dikter:

”Jorden kan du inte göra om. Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra, en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket, att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre betyder en broder mer.”
”De har inga namn. De är flyktingar.
De har inget yrke. De är flyktingar.
De har inget hem. De har läger.
De saknar allt – utom tid.
De är inte ovälkomna – men inte heller välkomna.
De är inte gäster – men inte heller främlingar. De är flyktingar.
Så heter deras folk, deras ras, deras yrke.
Förstod vi deras språk skulle vi höra dem säga:
Ge oss en fast punkt på jorden – och vi skall få den att blomma.
En flod har sin bädd, ett träd har sin skog och en myra sin stack.
Men vårt folk som kallas flyktingar har inte en handfull jord om vilken vi kan säga: den är vår.
Så ge oss en handfull jord och ge oss en fast punkt och ge oss ett annat namn.
Namnet Människa.”

En av psalmerna jag valt var psalm 97, Jag behövde en nästa.

Psalmen finns inspelad av Lars Åke Lundberg. Texten avviker lite i hans version från den i psalmboken beroende på att den är inspelad under 1970-talet, långt innan 1986-års psalmbok gavs ut. Man reviderade en del texter vid utgivningen.

 

Efter den korta gudstjänsten drack vi som vanligt kaffe och pratade om ditten och datten. När vi fixat lite efteråt gick jag hem. Eller, för att tala sanning, jag blev skjutsad hem. Trots att jag bor så nära. Men det var kallt och skönt att slippa gå.

När jag kom hem till stugan välkomnades jag av katterna.

Söndagen blev en hemmadag. Det var ruskigt kallt inomhus när jag klev upp. Bara 15 grader.

Jag pluggade lite, satt ute en stund i blåsten. För det blåste enormt. Hade skördat min persilja och rensade den för att frysa in.

Pojkarna visste inte riktigt vad de tyckte. Katter gillar inte när det blåser för mycket. Men de var tappra och försökte stå ut. Men blev glada när jag sa att vi skulle gå in.

Väl inne bäddade jag rent, bäddade med dubbla täcken för att slippa frysa på nätterna. Sannolikheten att någon ska sova över hos mig är nästan noll. Säsongen är över och att ha gäster är knappast aktuellt. Skulle det ändå bli så får jag lösa det. Inte minst med alla de kattfiltar jag har. Jag har ett helt lager av IKEA:s billiga, lättvättade filtar. De där som kostade 9 kronor en gång i tiden, men 19 kronor nu.

Eftersom det var  söndag unnade jag mig lite ledigt från studierna och lyssnade på en av Storytels serier. Sekten, en lite science fiction-artad berättelse i 10 delar.
Lagade mat, fiskpinnar och potatis och drack ett glas vin till det.

Helgen gick fort. Tiden går fort och av någon anledning går ledig tid ännu fortare än arbets-/studietid. Måndag idag, jag har tagit långmorgon i sängen med katterna. Men snart är det dags att fånga dagen. Annars fångar den mig och jag får inget gjort.

Det här inlägget postades i Livet, Stugan, vår egen korkek. Bokmärk permalänken.

2 svar på Vinden drar, allting far

  1. znogge skriver:

    Ja, som det har blåst! Här flög soptunnorna omkring så det var rena turen att en av dem inte landade på bilen. Våra hundar gillar inte heller när det blåser för mycket. Kvällstid blir Miss T orolig när man är ute med henne. Blir hemska skuggor överallt…

    Kram

    • Kraka skriver:

      Mina pojkar gillar inte när det börjar skymma eller är mörkt. De är ju innekatter och känner sig osäkra när de inte ser vad som rör sig omkring dem.

      Det är otäckt när saker börjar flyga omkring. I Jakobsberg, inte långt från där jag bor ”hemma”, blåste en byggnadsställning ner och skadade en person som fick den över sig.

      Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *