Singel mitt i flocken – Skrivpuff 26 september

Skrivpuff är dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med – och få kontinuitet i – ditt skrivande. Man skriver när man vill och hur ofta man vill. Sidan administreras numera av Tittelina.

Singel, att bara vara en, är ett ord med flera dimensioner. För någon kan det vara ensamhet, en längtan efter tvåsamhet. Eller flersamhet.
För mig är det vila. Jag vet ärligt talat inte hur jag skulle kunna få ihop mitt liv om jag skulle försöka bygga en ny relation.

Nu är jag ju alls inte ensam. Vi är fyra i familjen, i vår lilla flock. Tre katter och så jag. Vi har våra rutiner, vårt sätt att leva. Vår alldeles egen gemenskap. Jag brukar säga att jag är kattbo. För det är jag ju.

Tiden, som inte är oändlig, går åt till både stort och smått. Jobbet, studierna, vardagens administration med städning och annat plock, vänner, närrelationer där min son står först men som också inrymmer min bror numera sedan han fick sin stroke. Det finns också nära vänner och kompisar som jag delar tid och tankar med i olika grad.
Det är förtroendeuppdrag som både ska förberedas med inläsning och möten att delta i. Det är volontära uppdrag som ger mycket, men tar tid.
Sen är det ju mitt behov av egentid, ett behov jag delar med andra introverta personer. Att bara få vara utan krav. Tänka ifred.

Det finns inte varken tid eller ork att lära känna en ny person för att bygga en tvåsamhetsrelation. Jag vill helt enkelt inte. Orkar inte. Hinner inte.

Jag är singel. Men aldrig ensam. Bara självsam när jag väljer det själv.

Det här inlägget postades i Livet, Skrivpuff 2019. Bokmärk permalänken.

14 svar på Singel mitt i flocken – Skrivpuff 26 september

  1. Znogge skriver:

    Så mysigt det låter att vara ”katt-bo”! Jag tror att det är väldigt stor skillnad på självvalt singelliv eller om det absoluta målet är att träffa någon. Gör man inte det då kan det säkert bli en tuff ensamhet. När min pappa dog på tok för tidigt var min mamma inte sextio år fyllda men hon hade aldrig någon önskan om att träffa en ny man. Jag har kollegor som separerat som redan efter en vecka är ute på dejtingsidor. Nu är det självklart inget fel om det är det man vill utan den springande punkten är att alla är olika.

    Kram

    • Kraka skriver:

      Visst är det skillnad om man väljer själv att vara singel eller om man tvingas leva ensam fast man inte vill. Tror också att många är just ensamma, inte har något aktivt liv utanför jobbet, utan blir sittande framför TV:n på ledig tid.
      Jag lever så aktivt med många människor omkring mig så jag behöver lite pauser från vimlet.
      Man kan vara ensam i en till synes perfekt gemenskap också. Jag är mindre ensam, alltså känslomässigt, än när jag var gift. Egentligen har inget av mina förhållanden givit mig det jag söker när den första förälskelsen gått över. Jag behöver just få välja själv och det är inte alltid man får det i en tvåsamhet.

      Ha en fin kväll!
      Kram

  2. ulla berglund skriver:

    Hälsa dina katter

  3. Åh så himla bra skrivet. Jag tänker lite ibland på hur jag kan provoceras av den tvåsamhetsnorm som vi lever i. Det blir liksom lite fult ibland när man försöker förklara att man är singel och inte lider av det? Folk tror att singel = desperat, vilket långtifrån är sant.

    • Kraka skriver:

      Visst är det så. Säger man att man trivs med livet blir man bemött med misstänksamhet. ”Surt sa räven…” är ofta något som sägs till en. ”Det är aldrig för sent, du ska se att du också hittar någon” är ett annat vanligt förekommande tilltal.
      Vad är det jag ska hitta? Varför skulle jag ens? Varenda minut av mitt liv är fyllt av meningsfulla aktiviteter som jag skulle bli tvungen att ge upp, eller i vart fall ge avkall på. Jag har provat, flera gånger, att leva tillsammans och det har aldrig slagit väl ut. Ständiga gräl om mina arbetstider, mina vänner och, inte minst, mina böcker. Min exman var galet svartsjuk på att jag la tid på att läsa.
      Så tack, men nej tack! Jag vill inte bo ihop med någon.

  4. skogsnuvan skriver:

    Här i Jämtlands säger vi att man är själv, inte singel eller ensam. Det låter liksom lite mera självvald och naturligtvis är det det. Jag är själv här i skogen men har många vänner och katten och min Kinabror som bor alldeles intill så inte vet jag hur jag skulle hinna med någon karl. Jag har ju bott med flera stycken genom livet men kan inte tänka mig att göra det igen. Nu är det själv som gäller och friheten det innebär.

    • Kraka skriver:

      Vänskap är så mycket mer värt än det där vi kallar kärlek. Byggs på stabil grund och, inte minst, långsamt. Jag har faktiskt lite svårt att förstå de där som sitter där hemma och bara längtar. När det finns så mycket roligt, spännande och meningsfullt att fylla livet med.

  5. Irrbloss skriver:

    Bra skrivet om singel i definitionen av att vara motsats till ordet par. Kategoriseringar av folk hit och dit ställer nog till det… Hellre singel än i ett dåligt parförhållande ”bara för att” – nu när det oftast finns en valmöjlighet. Tack och lov har det blivit lättare att leva på olika sätt idag. Men det kan fortfarande bli bättre.
    Du verkar ju absolut raka motsatsen till ensam. Självsam låter som ett bra ord!

    • Kraka skriver:

      Jag tycker om ordet ”självsam”. Har inte hittat på det själv, hittade det i någon text för länge sedan. Minns inte var. Men det är fortfarande inte ett riktigt ord. Önskar att det kunde bli det och komma med i SAOL. Många andra språk skiljer ju på ensam (utan sällskap för stunden) och ensamhet (djup känsla av brist på samhörighet).
      Jag är inte ensam, inte på något av sätten egentligen. Men jag gör saker utan människosällskap ofta. Hemma har jag kattsällskap och, även om de inte svarar på människospråk, pratar vi en hel del med varann. Skulle kunna översättas till reflexion om man så vill.

  6. Micke skriver:

    Samhället är ju allt som oftast byggt på förutsättningen att man är två…numera tycker jag mig märka att åtminstone butiker har anpassat många av sina varor för just ”singlar”.
    Mycket har ju varit billigare om man köpt mycket av en vara…vad det nu må vara…men just den biten har ju anpassats till 2000-talet till förmån för singlar….på tiden.

    Men det är långt kvar.

    Har en kollega som är skitsur på samhällets normer ang tex att ha barn…man ses som knepig om man inte vill skaffa barn….en dag fräste min kollega ifrån och det blev helt tyst..då hade någon talat om att det ju är dags snart för min kollega att skaffa barn…det är ju det livet handlar om….jomen..det blev väldigt tyst.

    Varför ska folk pracka på sina normer på andra…de borde hålla käften kan jag känna.

    Ha det fint nu.

    • Kraka skriver:

      Det är långt kvar. Men det finns ljusglimtar. Just nu har Telia ett erbjudande om familjesurf och man kan välja vem men vill som ska ingå i familjen. Jag har dock inte kollat om hela familjen måste ha samma adress. För det måste man om man vill dela Spotify vet jag. Jag delar Netflix med min son, trots att vi inte bor ihop. Har ett abonnemang för 5 enheter så vi kan dela med fler. Familj är ett begrepp man kan tänja på. Men jag kommer ofta i diskussion med människor som absolut hävdar att familj är man bara om man bor ihop.
      Jag har aldrig haft problem med storförpackningar. Men jag vet att många har det. Jag lagar gärna mycket mat och fryser in i portioner. Men köper man små förpackningar blir det ofta väldigt dyrt. Affärerna har alltför ofta bara rabatter om man köper 3 förpackningar. Inte alltid helt optimalt om man bor litet och har liten frys.
      Ha en bra lördag!

  7. Ingrid skriver:

    Jag är ju ofrivilligt singel, men har aldrig haft en tanke på att försöka träffa någon annan efter Åkes bortgång. Han sa alltid att han inte ville att jag skulle vara ensam och att jag skulle skaffa mig någon annan om han gick bort före mig, men nej….
    Det är ingenting som jag längtar efter. Jag njuter av friheten att göra precis som jag vill, när jag vill.
    Ha en skön helg!
    Kram, Ingrid

    • Kraka skriver:

      Frihet har ett stort värde. Förstår att du och Åke hade ett fint och bra äktenskap och att det då blir tomt när partnern går bort. Men många upplever bara tvång och kontroll, måste fråga om att få gå ut. Då blir det inte roligt. Har haft fler arbetskamrater som inte fått följa med på fester, inte åka med på utbildningskonferenser och liknande. Ofta döljer man sådant, men i förtroliga samtal kan det komma fram.
      Min exman straffade mig för kvälls- och helgarbete. Kunde bli utan man till exempel. Det sparades inget till mig utan var tomt när jag kom hem. Jag lärde mig att ”smygäta” på stan på hemvägen. Men så ska det inte vara tycker jag.

      Ha en trevlig lördag!
      Kram

Lämna ett svar till Kraka Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *