Fem en fredag v. 4: Revir

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vilka skulle du säga är dina expertområden?
  2. När inkräktar folk på ditt territorium?
  3. Vad från ditt yrkesliv kan appliceras på livet i allmänhet?
  4. Hur stor eller liten är din privata bubbla runt dig?
  5. När behöver du vara ensam?

 

  1. Utöver mitt yrkeskunnande som specialistsjuksköterska vill jag påstå att jag har expertkunnande när det gäller föreningsformalia.
    Jag har varit föreningsaktiv i mer än 50 år, började som 14-åring. Jag har suttit i fler styrelser än jag lätt kan räkna. Jag skulle behöva tänka efter en bra stund för att komma ihåg vilka styrelser jag haft uppdrag i. Huvudsakligen har jag varit kassör, revisor (då sitter man inte i styrelsen formellt sett, men behöver ha extraordinär koll på vad som gäller), sekreterare, ordförande, vice ordförande och, förstås, som vanlig ledamot. Jag har också  varit medlem i mängder av föreningar genom åren utan att sitta som förtroendevald. Föreningsliv har varit en livsstil för mig.
    Just nu sitter jag inte med någonstans, har precis lämnat Svenska kyrkan och därmed Kyrkofullmäktige. Jag var även ersättare i AU, arbetsutskottet. Kravet för att vara förtroendevald i kyrkliga uppdrag är att man är medlem i Svenska kyrkan.
    Jag är medlem i några föreningar, men ”bara” som medlem. Styrelsearbete tar mycket tid och jag behöver den tiden till mina filosofistudier. Precis när jag skriver det här kommer jag på att jag ljuger. Jag är revisor i studentkårenpå Newmaninstitutet och kårens representant i flera sammanhang, bland annat kollegiet.
  2. När de helt mot vetenskap och beprövad erfarenhet inte ger sig utan går till angrepp i medicinska frågor. Som till exempel mässlingsvaccin.
    Ett mycket talande exempel är frågan om massvaccinationen mot svininfluensan, som jag tror var 2009. Dessa, inte sällan konspirationsteoretiker,  hävdar då att det var helt onödigt att vaccinera eftersom det aldrig blev någon epidemi. Men det var ju tack vare att så många var vaccinerade, det fanns i stort sett inga friska smittbärare heller. För det är ett starkt argument att vaccinera sig, även om man anser ”jag blir aldrig sjuk” så kan man smitta just den personen som faktiskt inte klarar en influensa, eler annan sjukdom. Mässling är en mycket farlig sjukdom! Dock överlever de flesta i vårt land på grund av vår tillgång till vård när vi behöver.
    Just svininfluensan var väldigt speciell. Jag missade första utbrottet, jobbade på annat sjukhus då, men vårdade intensivvårdspatienter med svininfluensa i andra omgången och jag kan lova varje skeptiker att de var mycket sjuka med cirkulatorisk (blodtryck och hjärtverksamhet) instabilitet och svikt.
  3. Att det är lättare att få connection med folk som man delar intressen med. Jag har också lärt mig att folk i allmänhet är väldigt okunniga om sin egen kropp.
    Sen har jag lärt mig den hårda vägen att många ljuger om att de inte ätit när de ska sövas. Det gäller att ha ett sjätte sinne så de till sist säger som det är. Jag har haft ett flertal patienter som fått ställas sist på dagens kö till operationssalen för att de ätit en rejäl frukost innan de åkt hemifrån. Jag har också missat någon, som kräktes ner hela golvet i operationssalen. Hen hade en himla tur som överlevde, för även den gången så var det mitt sjätte som varnade och jag bara vrålade rakt ut: ”Vi måste vända patienten NU!!!” Vi hann precis få patienten, som fortfarande var sövd, på sidan i tid.
    Lärdomen är att man dels inte alltid kan tro på vad folk bedyrar dels att man ska lyssna till sitt sjätte sinne.
    Att jag slutat söva beror dock inte på det. Jag har båda specialistutbildningarna, men tycker att intensivvård är ”roligare”. I vart fall mer spännande.
  4. Jättestor. Jag sätter upp handen till stopptecken när man kommer för när mig. Däremot bjuder jag gärna in till kontakt på mina villkor.
  5. Jag behöver vara ensam väldigt mycket. Som introvert är det i ensamhet, det jag vill kalla självsamhet, jag laddar mina batterier och får energi till ett aktivt liv.
    Tror att man lätt kan använda paretoprincipen, en empirisk regel enligt vilken 20 procent av orsakerna ofta står för 80 procent av verkan. Den kallas ibland även 80/20-regeln. I mitt fall så är orsaken interaktion med andra människor och verkan mitt behov av självsamhet. Med andra ord behöver jag massor av egentid, vilket ganska få människor som inte själva är introverta förstår.
    Däremot kan jag både chatta och prata i telefon och ändå räkna det som självsamhet. Tid med katterna är förstås också tid i självsamhet och jag tar gärna en hundpromenad med lånad hund när tillfälle bjuds. Svenskan är ett av de språk som inte skiljer på ensamhet (där man känner sig ensam och inte valt den) och den ensamhet som man väljer själv för vila, eftertanke, kretivitet eller ”bara för att”. Jag önskar att självsamhet ska bli ett nyord. Att fler ska använda ordet så man slipper dessa oerhört jobbiga diskussioner med, i förtsta hand, extroverta som under inga omständigheter förstår att man kan välja att vara mer ensam än ha sällskap. Det lär de väl inte förstå ändå, men det är lättare att få folk att förstå vad man menar både på engelska och tyska. Troligen på andra språk också. men det är de två språk, förutom svenska, som jag kan göra mig förstådd på.

 

 

*Bild från pixabay

Det här inlägget postades i Fem en fredag, Livet. Bokmärk permalänken.

3 svar på Fem en fredag v. 4: Revir

  1. Znogge skriver:

    Intressant att läsa dina svar. Jag vill inte heller ha folk alltför nära inpå mig och jag tycker inte det är en självklarhet att krama alla.
    När det gäller vaccinationer så är det en självklarhet att följa programmet. Jag hade mässling som nioåring och var mycket sjuk. Däremot vaccinerade jag mig inte mot svininfluensan. Jag har svårt för när vaccin tas fram så snabbt och det nästan råder en hysteri. Någon konspirationsteori trodde jag aldrig på men jag har en känsla av att det gick lite för fort…

    Kram

  2. Geddfish skriver:

    Jag har läst igenom dina långa svar. Intressant, då jag faktiskt pratat ganska mycket med dig i verkligheten, då vi träffades här i Lidköping. Du är en inspirerande person. Duktig, kunnig, engagerad.
    Vi är båda kattmänniskor och vi är ju lite speciella 😀 visst är det så.
    Kram!

  3. Pingback: Fem en fredag v. 5: Skräp - elisamatilda.se

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *